Städade en stor låda från chiffongen när jag fann, öppnade kuvert. Började läsa och snabbt insåg jag det var min pappas brev och kopior på mina.
Breven var från 2000 och några år framåt. Det kändes som otrevliga stick i kropp o hjärta. Det var då han sa han inte var min pappa. Jag kontrade,ok vill du inte det så är det upp till dig, duger jag inte längre eller vad?Vi hade ingen kontakt på 1 år, en dag stod han utanför: HEJ!
Jag var alltid spänd när han kom, jag måste alltid duga oavsett det gällde håret eller kläder eller annat. Men jag vet att han är min pappa, svårt komma ifrån. Jag vet också att han blev dement när mamma gick bort. Så vadå, han var min pappa och jag försöker se det positiva istället för det negativa.
Han var inte snäll. Jag hade försökt glömma bort det, men så var det inte.
Han kritiserade mig, la luren i örat på mig, skulle polisanmäla mig för att lämnat barnen ensamma (14 o 16 år) men med bra grannar, mormor o storebror i närheten. Detta skrev han som lämnade mig, 6 år gammal med min lillebror knappt 1 år,då han o mamma gick på fest. Skrivit telefon-nummer o lagt vid telefonen, en trappa ner. Han ville ta faderskapstest, osv osv.
Jag minns, jag grät inte när han gick bort 92 år gammal. Jag vet jag skötte allt för och om honom på i många år, kanske 10 och mer.
Monica GH´s Blogg 