Archive for mars, 2012

h1

Personalen värda guld på Demensboende!

31 mars 2012

Besökte min   91 åriga pappa idag på Demensboendet, där han bott i snart 6 år. Vi sitter och pratar, känns ganska bra. Han verkar vara med i samtalet. Så hör jag hans mage mullra. Han säger att han behöver gå på toaletten.  Men han vill inte gå. Efter en stund ställer han sig upp och skall gå till WC, men vet inte var det är. Dörren är ca 2 m från honom. Jag visar honom dörren.

Personalen kommer med kaffe till  oss. Jag upplyser att han är på toaletten. OJ, säger hon. Knackar på dörren och går in. Sedan tar allt en stund. Det slutar med att han kommer ut i nya fina kläder. Jag behöver inte säga mer. Inte mer än att personalen gör ett fantastiskt jobb, de är otroligt duktiga. Oavsett situation så reder de ut den, utan ett gnäll. De ler och ”daltar” med de som bor där.

Min pappa får syn på mig och utbrister: Hej är du här, vad glad jag blir att du har kommit!

Tja, en timmes samtal fanns inte längre, vi började om.

Stor eloge till all personal som gör en sådan insats för våra äldre och ger dem en värdig tillvaro.

h1

Tvitter – Vårdagsmorgon

11 mars 2012

05.55 James skäller och vill ut i trädgården på toaletten. Släpper ut honom i 5 min. Månen är uppe, ser ut att vara full, men oj så vacker!

06.10 Dags sova vidare – söndagsmorgon!

06.30 Det tycker inte James, skäller o vill ut IGEN! Nej, säger jag. Lägger kudden över huvudet

06.45 Ger upp! Jag kommer, säger jag till James, som forsätter skälla. Snabb morgontvätt och tandborstning

07.10 Ute, en glad hund traskar med lätta steg ut på gatan. Vilken morgon, inte ett moln, fågelsång i varenda buske, inte en vindpust. Ser en morgontrött kvinna i morgonrock hämta in söndagstidningen.

Vi går sakta mot havet. Det var -3 gr när vi gick ut, men det känns inte kallt. James brukar vilja vända efter en liten bit. Idag fortstätter han framåt. Det går sakta, men ändå. Ser en ekorre skutta över vägen. Kommer upp på kulle och ser havet, spegelblankt. Balgö ser ut att flyta över havet. En flock svanar glider fram utanför Balgö Brygga. De lyfter och vingarna slår mot vattnet.

Inte en människa, inte ett ljud mer än fågelsång, strålande sol fortfarande inte ett moln. Går rundan mot den lilla viken. Där brukade det ett svanpar häcka. Men på sensommaren var bara en svan kvar, som ensam gled runt i viken. Idag är svanen tillbaka, ensam. Blir lite vemodig när jag ser den ensamma svanen. De lever ju alltid i par. Undrar, skaffar de sig inte en ny maka om den andra går bort? Tror inte det!

Längre upp längs strandkanten kommer en skrockande fasantupp och flyger. James o jag skrämmer upp en duva som satt i en enbuske och flög ut rakt framför oss. Vi blev skrämda.

Fler vaknar och kommer ut till brevlådorna för att hämta in morgontidningen. Vår promenad är slut. Tog 1 timma nästan exakt att gå 2,44 km. Det gick sakta! Men har man en liten hund som är 12 år och lite problem med bakbenen så får det ta den tid det gör. Jag var glad han ville gå längre idag.

Dags för frukost och klockan är bara lite över åtta. Temperaturen har stigit 6 grader, nu är det +3 gr

Morgonstund har guld i mun

Vy över havet från Balgö Brygga

Vårmorgon, en ensam svan i viken

h1

Vägskäl

10 mars 2012

Det händer att vi ställs inför vägskäl. Vilken väg skall jag ta? Den som ser så fin ut med vacker natur, ängar, hagar, skog och sjöar där vägen slingrar sig fint fram, behaglig att vandra på. Eller den som ser snårig ut och med backar både upp och ner,med branter som ser ouppnåliga ut och med risk för att falla. Ibland kan det hända, att det som ser fint ut, är det valet som kan vara sämst. En vacker väg som kanske lockar dig till fördärvet. Men hur skall man veta? Ja, inte innan man prövat. Vilket kan kosta!

Tre vägval, inget har varit lätt. Alla tre har lett till något. Ibland måste valet växa fram, man kan inte bara tro, att det är att gå, så blir det bra. För då blir det fel. Ett val måste vara motiverat och genomtänkt. Jag tror mina vägval lett att till jag är den jag är idag. Alla goda ting är tre, alltså har jag gjort mitt sista val.

Kryptiskt kanske, men inte så knepigt som du tror!

Sammanfattningsvis – Var inte rädd för att göra ett vägval, även om det ser svårt ut! Det blir till vad du gör det!

h1

Ny resa på gång – Thailand!

07 mars 2012

Det är något av det bästa som finns att resa. Vi reser mycket, i första hand har det blivit Vietnam eftersom vi säljer resor där,TravelBase. Vi åker dit för att titta på hotell, matställen, stränder, utflyktsmål mm. Vi har ju även rest en del till Mongoliet och Kina av samma anledningen. Till Grekland har vi rest mycket också, senaste året för att koppla av, men för att jobba intensivt med företaget i lugn och ro, i kombination med sol och bad.

I år blir det Thailand. Vi har köpt flygbiljetterna redan. Sedan får vi se var vi hamnar. Vissa delar är väl klara i tanken, men…..! Vi kombinerar det även i höst med arbete och möte med branchfolk i Thailand. Kanske en kort tur till Saigon. Men mycket sol och bad i kombination med arbete.

Jag önskar, jag drömmer om att ha obegränsat med tid och kanske inte obegränsat med pengar men i alla fall – ha råd att resa. Min dröm är att kunna resa i princip ett par månader om året. Jag drömmer om att resa jorden runt med ryggsäck och besöka platser som Macho Pincho,  Niagarafallet, Afrika, Victoriafallen, Nordkap, Bhutan, ja, det finns så otroligt många platser att se och uppleva. Äventyret lockar alltid. OM bara tid och pengar räckt till. Men – den som lever får se!

h1

Melodifestivalen alltså

04 mars 2012

Melodifestivalen eller schlagerfestival, skall det inte vara underhållning, musik o sång? Årets melodifestival har utmärkt sig genom annorlunda musik. vi har Sean Banan, Thomas Flink, Björn Ranelid mfl. Inget ont om dem eller deras musik. Fast personligen tycker jag kanske inte melodifestivalen är rätt plats. Även om jag tycker deras låtar är bra!

h1

Demensboende – tack för de finns!

03 mars 2012

Har just besökt min 91åriga pappa. Han bor sedan snart sex år på Norlandia Cares Demensboende. Han trivs bra, lite ensam. Trots att där alltid finns folk, både personal och andra. Han lever i en värld där tiden lika gärna kan vara idag som en dag för 60 år sedan. Han känner igen mig, och vet vem jag är. Han kan likväl undra om jag skall skaffa barn (i min ålder?), Han hänger med i diskussioner, men återkommer till ämnet, så diskussionen börjar om igen. Som om den aldrig varit. Han funderar på vad han skall jobb med i framtiden. Vart han skall flytta i så fall. Funderar ibland på att lära sig engelska, så han kan resa mer.

Det är märkligt, min smarta och duktiga pappa, är nu helt förändrad. Jag är så tacksam för att det finns demensboende. Vad skulle man gjort annars? Hur skulle han klarat sig då? Det hade inte alls gått!