Idag gick jag upp på vinden för att kolla min mammas ”portfölj”. Där bevarar jag alla handlingar från hennes bortgång i april 2004. Jag fann vad jag sökte.Men jag fann något jag glömt. Min mammas dikt: En (liten) undran. Den berörde mig och jag tog den till mig. Då vid hennes bortgång var allt för tramatiskt för att jag skulle förstå alla orden i dikten. I dag kände jag, jag kände hennes tankar, hennes undran. Vad jag också kände var – vad lika vi känner, kände min mamma och jag.
En (liten) Undran
Runt hörnet finns ingenting.
Jag söker o letar
och irrar omkring.
Vad jag letar efter
jag ej förstår.
Det kanske är mej nära,
men jag ej det når.
Ibland jag undrar,
vad har jag gjort.
Har jag verkligen levt
som jag bort.
Livet är så kort,
har man rätt att slarva det bort.
Du som levt så rätt,
har Du alltid haft det lätt?
Du kanske också haft tunga dagar,
och efter mer o mer Du jagar.
Kanske Har jag lyckan nått
fast jag ej det förstått
Min mamma Ingegärds dikt. Min mamma som jag trodde jag kände och förstod. Men idag undrar jag – jag kanske inte förstod alltid ändå, trots vi stod varandra så nära. Kanske människor döljer sina djupa tankar och funderingar, sitt tvivel och sin undran om hur, varför, har jag gjort rätt osv. Min mamma som jag än idag saknar!
Monica GH´s Blogg 