Tro´t eller ej. Vi har haft besök av två ungerska husarer och deras fyra hästar. Ibland gör man saker man inte trodde man skulle kunna göra. Som nu i måndags, på väg hem från stan i en rejäl regnskur. Har läst tidningen om dessa två husarer som skall rida från Ungern upp genom flera länder bl a Sverige via Norge till Treriksröset och sedan via Finland hem igen. Vi fick syn på dem, blöta traskade hästarna på vägen. Vi stannar för att ta kort i världens regnskur. Börjar prata med dem. De har en lång sträcka inplanerad och klockan är mycket och de är våta. Min man erbjuder dem komma hem och ”torka upp” innan de fortsätter. De tackar ja!
Efter en stund har vi 4 blöta hästar i vår trädgård, traskande bland blommor och buskar innanför vår nyklippta häck. Inne har vi två husarer som får handdukar för att duscha och kläderna hängs på tork. Jaha, mat, självklart! Maken ställer sig vid spisen medan jag åker och handlar frukostmat. För givetvis erbjuder vi dem natthärbärge.
Vi fick en givande och trevlig kväll. God mat och dryck, oerhört intressant information om husarerna. Vi såg på roliga filmer på Youtube som de visade oss. De var jättetrevliga och sympatiska. Vi var oerhört glada för att vi erbjöd dem hem till oss.
Några grannar studsade till när de först såg en häst sedan tre till i vår lilla trädgård mitt i samhället. Hästarna trivdes, gräsmattan blev noggrant klippt, vi fick gödning på köpet. Några blommor åts upp, men de kommer igen. Ingen skada skedd.
När jag tog en morgonpromenad med vår James, började jag skratta högt för mig själv: Vi är inte kloka! Kan inte vara kloka som bjuder in 2 främlingar och 4 hästar i vårt hus och trädgård. Men det är ju just det vi är, kloka och snälla. Det utbytet vi fick tillsammans med dem blev ett värdefullt möte. Vi hoppas att träffas igen.
Dags för frukost som blev rejäl därefter de skodde hingsten, vars ena sko gått sönder. Därefter packa de ihop alla sina saker och klädde sig efter konstens – läs husarers – regler. Kläder likadana som de villka användes för många år sedan när husarerna red ut i krig.
Strax före lunch satte de upp på hästarna och red vidare mot Göteborg och med riktning mot Oslo. Skulle ni möta dem, tveka inte om ni har möjlighet att erbjuda dem natthärbärje. Det här var något av det roligaste och mest givande jag gjort på väldigt länge. Ett besök jag aldrig kommer att glömma. Jag hoppas verkligen vi har möjlighet att besöka dem i Ungern, de bjöd oss ner och det låter lockande!
Följ dem på deras hemsida
Detta bildspel kräver JavaScript.