Monica GH´s Blogg

Denna hösten har varit underbar, härligt väder, sol det mesta. Fast sedan kom ju stormarna och ställde till det, regnet öste ner! Men så är det! Inget att göra nåt åt. Men det finns annat man kan göra nåt åt – som att försöka planera tiden bättre, så man inte springer från ett ställe till ett annat och knappt vet vad man gör! Hur som helst tiden har gått fort.

Min pappa har fyllt 93 år, då var han fortfarande vid ganska god vigör, även om han inte kände igen min bror, svägerska, min man och mig. Dvs han säger att han gör det, men han har ingen aning. Dessvärre fick han en stor inflammation i sin armbåge och hamnade på sjukhuset. Nu har han tunnat ut och är en skugga av sitt forna jag. Vad han ser och vad han egentligen uppfattar vet jag inte. Dessutom vill han inte äta längre, får näringsdrycker etc.

Då känner jag, vad har han kvar min pappa? En gång stor och stark, duktig på det mesta, kändis i stan (Göteborg för LÄNGE sedan) Mitt i centrum hade han ESSO Bensinstation mellan Trädgårn och Storan. Den är riven nu, macken alltså. Men jag minns fortfarande lukterna, bilarna och kunderna. Det är svårt se honom bara ligga där, liten och tunn. Den klackring han fick av mig juli 1963 när jag fick min första löning, Ritelev på SKF, 450:-. Den räckte till denna ring och ett stort guldhjärta till min mamma. Nu har jag ringen hemma, den ramlar av honom. I 50 år har han burit den, aldrig tagit av den. Gjorde lite ont!

Vidare lite roligare saker. Vår lilla Stella har varit på fler utställningar och fått BIR samt Excellent igen. Det är riktigt roligt. Hon tycker nog det också, det verkar nästan så. Nu är hon anmält till MY DOG i Göteborg i januari, kul komma ut lite.

Vi har haft hantverkare i huset, gjort alla de där jobben vi aldrig får gjorda. Nu är det klart. Maken är lycklig över sitt garage! Jag över alla lister, täcklister, dörrfoder mm. Tre veckor hade vi en kille här och det var helt underbart.

Sedan det bästa av allt är ju lilla Luna, lilla och lilla. Snart är hon 5 månader, försigkommen och sitter nästan, i alla fall vill hon sitta själv. Hon ”pratar” och gestikulerar. Hon har ett leende jag aldrig skådat. Hon strålar, ögonen är som stjärnor. Tänk, jag är mormor till henne. Hennes två kusiner är också ljuvliga, de börjar bli stora, har massa intressen och kompisar.

Förra året sa jag: Nej, nu får det räcka! Men vad gör jag, jo har koll på klockan och bokar 9 biljetter redan klockan 9 när de släpps. Inte nog med det, jag bokar 2 rum på Onyx hotell vid Scandinavium. 2 stora rum på 5:te våning! 6 av oss Ladies skall sova över!

Tåget upp till Göteborg, förfriskningar på tåget. Pizza på Pizza Hut med öl till. Spårvagn till hotellet. På ena rummet finns redan 3 av ladiesarna. Bordet fylls med flaskor med bubbel. Sminkning, byte av kläder, skålar och skrattar. Dottern till en av oss kommer och sminkar och fixar frisyrer.

Vi ser röda mattan rullas ut vid Scandinavium, dags gå dit. Mingel innan vi får gå till vårt bord, nästan framme vid scenen. Musik, glam och stämning. Maten kommer in, borden är fyllda med förbeställt vin, cider och öl. Tempot ökar och spänningen höjs, så sätter det igång.

Märkligt, varje gång. Nästan alla kvinnor står upp, sjunger med och dansar (där det går). Sedan sitter man knappt ner något mer, man står och dras med i musiken och uppträdande. Dansarna är otroligt skickliga, liksom årets artister. Det är fullt ös hela kvällen.

Går en runda genom stan, men det slutar med att vi sitter i ett av våra rummen, smuttade lite bubbel, sammanställde kvällen. Trötta i halsarna efter allt sång och alla rop. Trötta i fötterna efter allt stående och hoppande. Sa jag att det var sista gången jag var där, Nej det måste vara fel. OK, det får bli Ladies Night nästa år igen. Om två år har de 10 årsjubileum. Tills dess skall jag vara med! Tror jag!

.

Nu är glöggen satt! Ett stort antal resor sålda, alla till Vietnam, någon till Kambodja. Det känns skönt! Testad för Fibromyalgi uppfyllde inte alla prickarna, bara nästan, då diagnosen blev lite annan. Men vadå, känner man sig frisk så är man, trots diverse småkrämpor!

Sådan har hösten varit – Sanslöst fort har den rusat iväg.