LONDON. De här två små söta valparna höll på att gå en kvalfylld död till mötes. De stektes sakta över en öppen eld av ett gäng barn i tio- till trettonårsåldern.
De räddades i sista stund av Melanie Johnson, som råkade gå förbi brasan vid kanalstranden i Rochdale nära Manchester. Hon hörde och såg de uppspelta barnen tjoa och hörde valparna pipa. Slut citat.
Man blir bara så vansinnigt upprörd, ja, förbannad. Är det ingen som lär barn längre att djur också är levande varelser, som också känner smärta och lidande? Har börjat fundera – kanske provocerande – lär inte föräldrar sina barn att visa hänsyn till djur och natur nu för tiden? Där jag bor finns en damm. Varje vår kommer flera änder, bygger bo och lägger ägg och får ungar. Men vad händer? Jo barn skrämmer ungarna, jagar dessa små ulltottar = de små ungarna dör. Förra året överlevde 2 ungar. Året dessförinnan försvann en hel kul med ungar. Vuxna hade sett barn med käppar och pinnar jaga ungarna.
I skogen byggs kojor. Det är jättekul för barnen. Men när de tröttnat försvinner de och där står bord o stolar, trasiga cyklar, brädhögar, nedsågade grenar ligger i högar, liksom annat skräp. Ingen tar bort det. Någonstans inom mig känner jag att föräldrarna har ett visst ansvar för sina barn, kanske uppmana dem att städa upp i naturen efter sig. Blommor plockas eller slits upp och kastas. De borde lära sig att djur och natur skall vi vara rädda om.
Hänsyn och respekt skall visas alla, människor såväl som djur och natur.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4330240.ab
Bild från Aftonbladet
