Det är så man tänker när man hör nyhetern på radio och TV eller läser tidningen. Men rätt som det är händer det en själv, eller någon i ens närhet. Jag vet, ett samtal en gång för flera år sedan. Ett besked mitt i natten från sjukhuset, min son ligger där, skadad i en bilolycka. Han cykla och det kom en bil. Visst, tänker man, jag åker väl upp och hämtar honom. Men hämta honom, nej det gick inte.
I ett rum ligger en person, i rummet vimlar det av sjukhuspersonal. Min son ligger där. Skadad i ansiktet, hoppsytt ögonlock, brutet ben, bruten arm. Ett kolli. Komplikationer efter operationen som tog er 9 timmar. Ett par dygn var ovissheten stor. Men vi människor är underligt skapta. Vi blockerar känslorna och bara fungerar. Gör vad man skall som en robot. Men ibland när tid till att tänka finns – då strömmar känslorna över en.
Det gick bra. Men det är inget man som förälder glömmer. Känslan finns alltid.
Jag hoppas och önskar att de hittar David snart och allt blir bra igen!
Monica GH´s Blogg 