Det är gott om huggormar i år. Det lär bero på att de har legat länge i sitt ide, sin håla. Beroende på vår snöiga och kalla vinter som drog ut på tiden. De vaknade med andra ord sent. Så nu är de aggresiva och giftiga. Har väl samlat på sig en massa gift. Kanske.
Men, detta gör att jag vågar inte gå i skogen med James. För hundar är extremt känsliga för huggormsbett. Oftast blir de bitna i nosen eller tassen. T o m på tungan kan de bli bitna. Hundarna är nyfikna och har oftast nosen i marken. Därför blir de alltså lätt bitna.
Längs cykelvägen söderut är det gott om ormar, alltså får James inte gå för långt ut i gräset. En liten liten esping slingrade sig över vägen en dag. Nyfödd kanske, för huvudet var som min lillfinger, snabb var den också. Nere på udden vid havet är det gott om ormar. Viken har blivit döpt till Huggormsviken.
Jag skulle bli väldigt ledsen om vår James blir biten. Men rådet är – har jag hört – håll hunden så stilla det går och kontakta veterinär. Jag tycker INTE om huggormar eller ormar över huvud taget. Inte ödlor och maskar heller…….
