Mitt jobb på Samhall. En sak har jag märkt namnet Samhall har dålig klang. Jag sökte jobb på Samhall för ett antal år sen. Jag fick jobbet. Jag visste inte vad Samhall stod för. Men jag trivdes från första stund. Mitt arbete var omväxlande, administration och allt vad det innebär. Efter några år övergick jag till utbildning, var runt i länet på olika orter där Samhall fanns. De senare åren har jag jobbat med administration runt distribution och hantering av s k Kyld Mat.
Jag vill säga att jag stortrivs med mitt jobb. Jag skäms inte för att jobba på Samhall. Stämpeln säger att på Samhall finns handikappad personal. Och visst är det sant. Jag kan säga att tack vare ett arbetshandikapp, fel på min rygg fick jag jobb. Om jag inte fått det, hade jag förmodligen fått stämpla och när jag stämplat ut vad hade hänt då? Nej, jag är glad att jag fick ett jobb. Visst är det sant att vi är handikappade, men vi är inte dumma i huvudet.
Så sträck på er och var stolta över ert jobb och det ni gör, ni som jobbar på Samhall. Vi är INTE annorlunda än andra.
Alltså att hitta sin stil är svårt. Kollade TV i går, där de låter en person kommatill studion och få/hitta sin stil. Det handlar om kläder, hår, make up mm. Det är otroligt vad kläder, smink och ny frisyr gör. Man säger att kläderna gör mannen. Men det gäller nog kvinnan också.
Vi, dvs James Bond och jag kom just in från en härlig promenad i dimman. När vi kom ut var det spökligt tyst, alltså inte en bil, inte ett störande ljud, bara tyst! Det var vackert, fast lite skrämmande, jag höll mig på upplysta vägar. Jag tycker om dimma, det är något visst. Men be mig inte förklara för det kan jag inte.
