På mitt jobb händer det saker nu. Vi har fått en ny ägare till köket i Sala. Det är han som har avtalet med kommunen. Vi ”bara” levererar mat och sköter administrationen. Dvs kontakten med kunderna, hemtjänsterna – både k:n och privata samt handläggarna. Men sedan har det kommit in ytterligare en på spelplanen. Ett lokalt kök, som säger sig bara använda lokala produkter – hur gör man då? De skall nu bygga upp samma verksamhet som oss. Och kunderna, en del i alla fall, kommer från oss. Fast de ringer till oss o frågar om matsedlar, när kommer maten osv. Det vi kan göra är bara att hänvisa dem till det nya köket.
En del av våra kunder hoppar av och byter leverantör av maten. Det vill till att vi får besked om det för risken är annars att det kommer mat från två håll. Tja, det verkar rörigt för oss som jobbar med det. Hur är det då inte för kunden? Fast det är väl som med allt nytt, en del barnsjukdomar får man ha.
En rolig grej är att vi skall vara med på MÄSSA. En mässa för äldreboende, där skall vi ha en monter med information om oss, hur vi jobbar och vad vi står för, dvs maten kommer i tid i ur o skur, vi fixar mat med kort varsel om någon vill, vi är serviceinriktade och ställer alltid upp för kunden – om vi kan. Så det skall bli roligt.
Fast jag gillar inte det där med kläder, vi skall ha profilkläder, dvs en tröja med logotype o mörk byxa. Jag vill ha en kavaj med snygg tröja under, kjol och höga klackar. Vi får se vad det blir?
Jag vill söka jobb, såg en annons Sökes: Semesterfirare, Lön: 140 000 i månaden. På paradisön Hamilton Island. Det verkar vara ett kanonjobb i sex månader. Flexibelt jobb, mata fiskar, blogga, foto, skriva reseskildringar, städa poolen etc. Visst låter det härligt!
