Oktober försvann lika fort som den kom och vädret var fortfarande när månaden var slut ovanligt varmt. I havet var det också bra temperatur, mellan +10 till +12 grader. Vi lämnade västkusten och åkte till Stockholm på kort besök för att ta avsked av min kära moster. Som vanligt när vi kör till Stockholm blir det ett stopp på Brahe Hus för en fika samt för att ladda bilen. Det är ju en eldriven bil numera och erfarenheter säger att det är bra att ladda i tid så man slipper få problem med att hitta laddstationer. När vi körde upp i februari hade verkstaden missat att uppdatera bilen så det tog oss 14 timmar till Stockholm. Det var kallt och eländigt men vi kom fram. När vi körde en annan tur i augusti till Stockholm var det vägarbeten överallt och det sinkade oss också tog över 8 timmar. Denna gång flöt allt på jättebra och det tog bara 6 timmar. Skönt
Hösten har varit vacker, det har blivit en del skogs- och strandpromenader. Lite nöje har jag hunnit med, ett besök på Clarion Hotel Post och Sparkling, Bubbel/champagne provning. En trevlig dag i Göteborg.
En månad går fort, september började med lite regn och blåst men slutar med temperaturer på upp till lite över +18 gr och sol för det mesta. Det var skönt att bada i havet som fortfarande höll temperatur på dryga +15 gr.
Jag har promenerat en hel del med hundarna som en vecka var fyra istället för vanligen 2 st. Det var Stellas son Vincent och hans son Viking som bodde hos oss då. Det var fullt ös på framförallt Viking som är 1,5 år ungefär. Han och Stacy fann varandra och lekte runt en hel del. Gamlingen Stella, 13 år tar det lugnt nu för tiden. Men härliga promenader var det i alla fall.
Det har nu gått drygt 1 månad och 1 vecka sedan Lisa gick bort. Det är svårt förstå varför, varför om igen och om igen. Idag gick jag strandrundan vid havet. Tittar ut och tänker där, tvärs över viken på stenbryggan ramla hon i, där flöt hon några hundra meter bort och hamnade på stranden, där fann min son lyckligtvis henne. Jag är dum som går där, för då tänker jag ju på henne och det dramatiska som hände och då kommer tårarna igen. Samtidigt tror jag det är ett bra sätt att bearbeta sorgen på.
Men nu har vi fått hem henne, hennes urna. Placerad i vårt sovrum med hennes kort intill.
Det är drygt två veckor sedan Lisa försvann i det tysta, kalla isiga havet. Det är två veckor sedan min son fann henne på stranden och vi kunde hämta hem henne, Det är två veckor av oändlig sorg, smärta och stor saknad. Man undrar över hur mycket tårar man har egentligen. Man påminns ständigt om henne.
Vad livet hastigt kan förändras, från att vi hade tre underbara cavalierstikar är det nu bara två. Vår Stacy, storasyster är märkbart påverkad och sörjer, Stella går mer i det tysta och följer oss överallt. Stacy är mer än vanligt kelsjuk, söker vår kontakt. Även djur kan sörja.
När vår gamla Sessan gick bort 2006 sörjde vår hane, James. henne i över året. Låg i trappan med utsikt genom fönstret till grinden in. Där låg han och spanade efter henne
19 februari kommer aldrig att försvinna ur vårt minne. Det var den dagen Lisa försvann, vår älskade, underbara cavaliers-tjej . Hon var med husse och sin syster Stacy, sprang på strandängarna som hon älskar att göra. En dimmig och kall dag, det låg is på havet. Plötsligt upptäcker husse att Lisa är borta. Vi börjar leta, letandet fortsatte till långt över midnatt. Men ingen Lisa, inget skällande, inget prassel bland enbärsbuskarna, bara tyst.
Letandet fortsatte nästa dag med drönare, hundar och värmekamera samt många som ville hjälpa till hitta henne. Men inte ett liv. Nästa dag fortsatte på samma sätt, vi ökade ut området en hel del. Fortsatte med drönare längs stränderna och strandängarna och långt bort till nästa halvö. Inget resultat. Fredagsmorgon blev vi kontaktade av ägarna till en ID hund, de är specialister på denna typ av sökande.
ID hunden fann spåret. Det slutade vid stenbryggan. Troligen har hon i sin lek halkat och ramlat i det kalla havet -4 gr och hamnat under isen. Därför såg vi inget, hörde inget.
Nästa dag flög min son med drönaren, följde havets strömmar och vågor, till sist fann han henne på stranden, dit högvattnet hade fört henne dit, när det blev lågvatten blev hon kvar där. Fruktansvärd chock, men även lättnad, vi fann henne och kunde ta hem henne. Nu kunde vi sörja, behövde inte leta längre. Barnbarnen tände ljus vid bryggan, i formen av ett hjärta. Vi kunde alla ta farväl till henne. Även våra två andra hundar Stacy och Stella fick ta farväl och de sörjer sin syster o mamma. Men chocken, sorgen råder ingen över. Det är en otroligt tung sorg, som tar tid att läka.
Nu är hon vår älskade underbara tös hemma hos Sessan och James
Finns ett ordspråk som säger: När man har roligt går tiden fort!
Kan inte göra annat än att hålla med. Det har nu gått inte ett år men tre kvartal sedan jag skrev i min blogg. Jag som har skrivklåda egentligen. Men tiden rusar fram och man hinner knappt med. Varför sätter du dig inte ner och läser en bok säger mina barn. Men hur skulle jag ha tid med det. Nu är vi i maj månad och jag planerar för sommaren som snart känns som den vore över.
Stella har blivit opererad för juvertumör, med gott resultat. Lisa åt upp en bit av en kudde och hamnade hos veterinären i 6 dagar, allt gick bra som tur var. Stacy fick konstiga diarréer och behövde veterinär, det blev två nätter för henne. I övrigt har vi alla varit friska så gott som.
Jag har renoverat, dvs målat och tapetserat TV rum, sovrum och en lång hall. Inspirerad av ”Vem bor här” TV1. Det innebar att även taken fick färg o inte längre är vita. Därutöver har jag bottenmålat vår båt vi köpte, lite större än en eka och vi kan sova över i den. Sedan har jag målat alla staket runt altan mm vita. Ser så fräsch ut. Mina vackra klängrosor tog stryk förra året så jag har fått klippa bort mycket visset, döda grenar. Men kan dock se att det kommer många nya skott, så nästa sommar kanske i har vackra rosor igen.
Känns som hela våren bestått i att måla och tapetsera samt se över mina rosor. Fast min man och jag hann med en mycket trevlig utflykt till Hornborgasjön, Varnhems klosterkyrka, Gudhems gård och mycket mer. Dessutom var vi i Stockholm för att fira min älskade morbror Bernt när han fyllde 100 år. Han är pigg och glad, hälsan i behåll och bor hemma. Tyvärr är hans fru, min moster på boende. Hon är liten och klen men har humöret och minnen, ingen av dem är dement. Otroligt fint. Hoppas jag ärvt hans gener.
Nu har jag uppdaterat min sida och solen skiner, det är snart över +20 gr. Har badat några gånger i havet, i början var det omkring +12 gr, nu visar termometern +21 gr, visserligen vid bryggan. Men det är underbara dopp och små simturer i klart fint vatten.
Nu dags ut i trädgården klippa bort ogräs och mata fiskarna i dammen.
Nu har vår fina kille Rollo flyttat till Nordnorge. Han åker husbil hela vägen dit, över 123 mil. På resan fick han sällskap av hans blivande kompis, nämligen lilla Chili, en söt cavalierstik. Endast 5 dagar äldre än Rollo. De fann varandra här och lekte tillsammans innan de reste härifrån.
Rollo kommer till en fin natur med stora ytor att röra sig på. Han kommer till ett kärleksfullt hem och jag tror han kommer att trivas.
Tiden går som sagt fort. Rollo föddes 22 maj 2023 och är nu 10 veckor. Han har utvecklats till en riktigt härlig kille. Han är social, nyfiken och livlig. Som ensam valp med både mamma Lisa, Moster Stacy och mormor Stella har han det ganska bra. Saknar kanske syskon att leka med, men med alla dessa tre tikar som fostrar honom utvecklas han bra. Han lär sig av dem gå ut i trädgården göra ifrån sig (fast olyckor sker) Han leker/brottas med dem De är tåliga trots han drar dem i både öron, svans och tassar. Han har aldrig krånglat med maten. Äter allt han får, skulle gärna ätit mer 🙂
Han valpbesiktigades och godkändes 28 juli. Personalen tyckte han var så härlig att de lade ut en bild på honom på deras hemsida.
Han har haft koppelträning, sista gången gick han tillsammans med Stella och det går väldigt bra.
Men det börjar bli dags för honom att lämna oss. Vet inte, men det känns extra svårt att lämna en valp som varit utan syskon och alltså fått extra mycket uppmärksamhet och kärlek från oss. Vi har inte än bestämt oss för vem/vilka som skall få bli hans nya familj. Det är alltid ett svårt val att göra.
Lisa valpade den 22 maj, lite dramatiskt, vilket innebar besök till Blå Stjärnan i Göteborg mitt i natten. Det gick bra, hon fick 2 hanvalpar varav den första var extremt stor, kom baklänges och fastnade. Det tog tid få ut den, vilket innebar att bara en överlevde.
Det blev en Pick Me Up Rollo, namn efter den kände Ragnar Lodbroks bror, som intog Paris bl a. Idag är Rollo 6 veckor, är väldigt social och duktig hund. Har gått till tidningen (wc) redan sedan första dagen när han fick tidningar på golvet. Ensam liten valp, inga syskon, bara mamma, mormor och en storasyster. Han är fenomenal att leka själv är inget problem för honom
Tja, när man bestämt sig för att para sin lilla tik med Marley och går väntar på när ska hon börja löpa?. Så plötsligt en lördag,en liten brun fläck på golvet? Är det blod eller inte, jo det var det. Kollar Lisa, och visst löper hon. Men när började hon att löpa? Viktigt för att veta för när jag bäst skall para henne.
Måndag morgon till veterinären för att ta ett s k prog-test och ge henne herpesvaccin. Testen låg på över 28. Så samtal till hanens ägare och besök hos dem efter lunch. Parningen gick bra och vi gör den en dag senare också för säkerhets skull. Att de två, Lisa och Marley trivs ihop syns tydligt.
Lisa Marley
Sen börjar en väntan, först för att få tecken på att hon verkligen är dräktig. Det tar några veckor, tydligt tecken är, matvägran. Blir extra mammig och följer mig överallt. Men för att veta lite mer om detta gör jag ett ultraljud Dag 34. Det visar bara ett hjärta som slår. HM, kan det verkligen stämma, tycke nog att de kollade på ett underligt sätt. Men OK visst det händer ibland att där bara är en valp. Tiden går och jag är mer och mer tveksam på dräktigheten, ÄR hon dräktig och är det bara en. Småsaker gör att jag börjar känna oro. Så beslutar mvig för att besöka en av de veterinärer som jag haft mycket kontakt med vid tidigare dräktighet. Vi röntgar Lisa. Och se där finns tå stycken valpar. WOW härligt, inte bara en ensam liten valp.
Men är jag nöjd. Nej, det är jag inte. För magkänslan säger annat, hon har vissa flytningar, vilket oroar mig. Så då bestämmer jag ett nytt ultraljud hos en veterinär jag känner bra, kör till henne, dag 54. Jag får fint resultat, där ligger en valp i varje horn och deras hjärtan tickar som de skall, det låter jättebra. Nu kan jag känna lugn.
Vet inte varför, men denna gången var jag lite mer orolig. Varför?
Bara att vänta på valpningen nu. Förra gången födde hon 5 valpar på dag 58, varav en liten som gick bort. När de är två, kanske de kommer senare, fast om de är stora kommer de kanske som innan, tidigare. Jag tar tempen på henne, först bara morgon och kväll, men nu även lunch. Man skall kunna se på temperaturen var hon befinner sig i tid. I natt vakna jag av att hon bäddade i valplådan OPS tänkte jag, dag 58. Men det blev inget med det, än!
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 