h1

Att duga och räcka till

29 april 2009

”Nja, det beror nog på att jag är stark att jag kan resa mig och gå vidare när jag utsatts för svåra situationer” sa jag till min läkare när han undrade.
”Jag tror inte du är stark” sa han, ”jag tror du är svag”.
Jag tittade på frågande på honom. Och han fortsatte ”jag tror att du bara försöker vara duktig”.
Då tänkte jag, han har rätt. Det är det jag är och har försökt vara hela livet. Vara duktig för att bli accepterad, för att duga. Min pappa har alltid krävt att man skall vara duktig, någon att visa upp. Var man inte duktig så blev man nedklassad som oduglig och besvärlig.
Och nu, efter det senaste som hänt med min pappa, så vet jag en sak. Jag duger som jag är. Jag behöver inte vara duktig och klara av allt för att vara andra till lags. Om jag inte vill eller kan utföra en uppgift just den dagen som var planerad så vadå? Jag kanske vill gå ut i skogen, eller bara sitta inne och läsa en bok. Jag måste inte alltid prestera saker och ting.
Så från och med nu skall jag inte bry mig om att bevisa för andra att jag är duktig – jag skall göra det jag vill – utan att tänka på vad andra säger om dammtussarna flyger på golvet, eller jag inte hunnit med tvätten, byta gardiner eller något annat trivialt.
Monica 4 december 2002

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: