När du hämtar in din morgontidning och sätter dig vid frukostbordet för att läsa nyheterna. Tänker du då på hur tidningen kommit till dig? Ja, den skrivs o trycks och sen distribueras den till de som kör ut den.
Det är de sista jag tänker på. De cyklar, går eller kör bil i ur och skur. I år har vi fått vinter i hela landet och i morse snöade det igen. De isiga gatorna med sina snövallar blev täckta av ett tunt lager fin snö. Där kommer jag i min varma bil och kör till jobbet. Då kommer jag att tänka på tidningsbuden. I stan cyklar de och/eller leder sina cyklar. Går från port till port, trappa upp och trappa ner. Gata upp och gata ner. Snön yr i den kalla vinden. Temperaturen är stundtals ner i 15 minusgrader. Det biter i kinderna. Fingrarna är stelfrusna. Men de ger sig inte. De ser till att vi får vår morgontidning. Det är halt att cykla med förädiska isfläckar under snön. Vissa skottar inte framför sina hus och brevlådorna står bakom snövallar. Ensama ute mitt i natten jobbar de.
Tidningsbuden går upp mitt i natten när vi sover, ofta före klockan två. Sen jobbar de i flera timmar tills alla tidningar är utlämnade. Nu när vi har snö kan det ta lite längre än vad det brukar göra. Det är då människor klagar om tidningen är sen. Men jag skall aldrig klaga mer på försenad morgontidning. Nej, jag vill ge dem stort beröm för att vi överhuvudtaget får vår morgontidning. De tillhör ju inte heller de högavlönade trots sitt slit.
När de kommer hem kanske de tar sig en kopp te, kaffe eller choklad för att värma sig. Några kanske kan sova lite, andra går till skola eller jobb. En del kanske har barn som skall till dagis eller skola.
Ett stort tack till alla er som kämpar för att vi skall få vår morgontidning!
Monica GH´s Blogg 