Vaknade upp till en underbar vinterdag, ca 15,6 gr kallt. Solen sken och temperaturen blev rätt skön och inte en vindpust.
Tog en promenad ner till havet som låg fruset som en spegel.


Vill bara berätta att vår lilla Stella har en egen blogg. Den heter Stella – Mary Queen of Scots. Där berättar hon lite om alla sina bus som hon hittar på. Knuffar bort Charlie från kudden, hänger med sina vassa valptänder i hans läpp. Springer benen av sig med en plastkruka, jagar golvmoppen, tar min trädgårdstoffel full av gräs och släpar in under soffbordet osv.
Hon är charmig hon, lilla Stella!

Första oktober åkte Michael och jag till Toftas Kennel för att hämta hem lilla Stella. Dvs Toftas Mary Queen of Scots! Det var ett kärt återseende. Resan hem i bilen gick bra. Första mötet med nya hemmet och allt gick bra. Även Charlie kom och hälsade på. Lite överrumplad och mycket nytt, gjorde att Stella tyckte det var lite skrämmande.
Nu har Stella acklimatiserat sig och verkar trivas jättebra. Hon är duktig på att gå ut i trädgården för toalettbesök. Blir det miss är det vi som missar. Charlie har varit här och de har tumlat runt i trädgården. Vet knappt vem som jagade vem! Charlie sov över i sängen, Stella i sin hundbur. Tryggast så tyckte vi. De vänjer sig mer o mer vid varandra och deras springande lekar och tumult blir mindre. Charlie är bara 5 månader och Stella 10 veckor. Det är bara valpar båda två. Men jag tror Charlie är i på väg in i puberteten – han lyfte på benet när han kissade.!
Stella har upptäckt hela trädgården, hjälpt mig när jag grävde, trampat ner i dammen och badat upp till magen. Kollat in vad det var för oljud uppe i luften – Kanadagäss! Hon är en underbar liten Stella, stjärna och en riktigt stolt drottning. Hon är allas vår goa lilla Stella, bästa kompis underbara Charlie, snäll och full av liv.
Det är bara så jätteskönt höra de små tassarna här hemma igen. Alltid någon hemma, alltid någon att prata med !


Besökte Stella nu 6 veckor gammal. Var ute i hagen i trägården för första gången. Det var spännande. Charlie var med och hälsade på Stella. Han blev rädd för henne. Tydligen är det så, de äldre blir rädda för en ny liten valp. Men de hälsade på varandra. Bra, sa Birgitta, uppfödaren. Nu känner de igen varandra när Stella kommer hem.
Sedan kom Daisy, 2 månader äldre liten flicka. Lite blyga för varandra i början men sedan blev det full fart på dem.

Stella vår lilla Cavaliers tik, född 25 juli 2012, Döpt till Toftas Mary Queen of Scots. I fredags besökte vi henne för första gången. Jans min när han lyfte upp den lilla var minnesvärd. Han var i sjunde himlen. Valet mellan de två tikarna var enkelt, fanns bara en!
Mjuk och go, gav hon oss ”pussar” Vi blev kan man säga godkända av den lilla 3-veckors lilla tjejen, som kommer att kallas Stella, romerska ordet för Stjärna! Nog är hon vår stjärna!

Idag spelades min gamla idols ”You were always on my mind” med Elvis på radion. Då kände jag tårarna rinna. Jag tänke på min älskade James, jag tänkte på så mycket mycket mer och kände — Vemod! Ibland är det mycket som ramlar över och gör att man tappar orken. Men utanför skiner solen, det skall bli varmt idag. Det betyder jobba jobba jobba fort och effektivt inne så jag kan komma ut i sol och värme. Gräva och fixa i trädgården, fortsätta med dammen. Det är något som stoppar alla vemodens tankar. Det ger energi och livskraft. Jag har så mycket, väldigt mycket att glädjas åt.

Att man kan sakna någon så. Han fanns alltid vid min sida. När jag arbetade låg han alltid under skrivbordet. När jag jobbat för länge skällde han på mig. När jag sa fika, då visste han att det vankades gott dvs i lådan där melittafilter och kaffeburken stod, fanns även hans tuggpinnar, goda som godis. Så fort jag drog ut lådan fanns han där och ville ha godis. När jag bar ut min frukostbricka till körsbärsträdet på morgonen, innebar det även hans frukost. Jag saknar honom på promenaderna, jag saknar honom var gång man skall gå ut i trädgården. Det är ruskigt tomt och tyst i huset när bara jag är hemma. Han var så underbart go och fin.

Idag, 27 juli 2012, lämnade vår älskade James Bond oss. Han fick somna in på altanen i solen, där han älskade att ligga. Tidiga mornar kunde han ligga där innan solen gått upp. Idag fick han somna in för gott. Vi saknar dig älskade lilla pojke, det känns som om hjärtat slits i bitar. Men vi har dröjt med beslutet, var går gränsen, nu var det nog, du mådde inte bra. De var en skugga av ditt forna jag.
Vi kommer alltid att älska dig. Jag saknar dig så det gör ont. Men jag hoppas du idag leker med Sessan på blomsterängar och mormor är med er! I minnet finns du alltid kvar!

Nu har Charlie och James träffats två gånger och det går jättebra. Ibland vill Charlie ha igång James att leka, men gammelkillen är inte så pigg på det. Trots Charlies glada hopp och skall. Charlie lystrar till sitt namn och kommer skuttandes över gräsmattan när man kallar på honom. Sen kliar de i tänderna så det vill till ha koll på vad han biter i. Men morötter och knäckebröd är både gott och bra för tänderna. Idag gjorde ifrån sig ute och det var duktigt gjort av honom. 🙂
Han är en liten kelgris och gosar gärna, och vem kan säga nej till en sådan god liten kille?
Foto: Michael Wahlgren