Lilla Pyret har fått komma till ro. För en vecka blev hon begravd på Djurkyrkogården i Vare. Intill våra älskade Sessan och James Bond.Det kändes i hjärtat när vi tog avskedet, men vad kan man göra? Den lilla har det bra nu!
PÅ Vare Djurkyrkogård inbäddad av stora vackra träd och stengärdesgård,vilar ett lugn!
Archive for the ‘Begravning’ Category

Lilla Pyret
09 april 2016
Hjärtat slits i bitar
27 juli 2012Idag, 27 juli 2012, lämnade vår älskade James Bond oss. Han fick somna in på altanen i solen, där han älskade att ligga. Tidiga mornar kunde han ligga där innan solen gått upp. Idag fick han somna in för gott. Vi saknar dig älskade lilla pojke, det känns som om hjärtat slits i bitar. Men vi har dröjt med beslutet, var går gränsen, nu var det nog, du mådde inte bra. De var en skugga av ditt forna jag.
Vi kommer alltid att älska dig. Jag saknar dig så det gör ont. Men jag hoppas du idag leker med Sessan på blomsterängar och mormor är med er! I minnet finns du alltid kvar!

I en låda jag fann….
27 juni 2011Idag gick jag upp på vinden för att kolla min mammas ”portfölj”. Där bevarar jag alla handlingar från hennes bortgång i april 2004. Jag fann vad jag sökte.Men jag fann något jag glömt. Min mammas dikt: En (liten) undran. Den berörde mig och jag tog den till mig. Då vid hennes bortgång var allt för tramatiskt för att jag skulle förstå alla orden i dikten. I dag kände jag, jag kände hennes tankar, hennes undran. Vad jag också kände var – vad lika vi känner, kände min mamma och jag.
Runt hörnet finns ingenting.
Jag söker o letar
och irrar omkring.
Vad jag letar efter
jag ej förstår.
Det kanske är mej nära,
men jag ej det når.
Ibland jag undrar,
vad har jag gjort.
Har jag verkligen levt
Livet är så kort,
har man rätt att slarva det bort.
Du som levt så rätt,
har Du alltid haft det lätt?
Du kanske också haft tunga dagar,
och efter mer o mer Du jagar.
Kanske Har jag lyckan nått
fast jag ej det förstått
Min mamma Ingegärds dikt. Min mamma som jag trodde jag kände och förstod. Men idag undrar jag – jag kanske inte förstod alltid ändå, trots vi stod varandra så nära. Kanske människor döljer sina djupa tankar och funderingar, sitt tvivel och sin undran om hur, varför, har jag gjort rätt osv. Min mamma som jag än idag saknar!

Blommor till kyrkogården
24 maj 2009Idag åkte jag ock köpte blommor till min hund Sessans grav på djurkyrkogården. Den ligger strax utanför staden, inrammad av en gärdesgård och lummiga träd. Den är otroligt vacker och välskött. Det är lugnt och skönt komma hit ut. Jag köpte med mig lite tåliga blommor för att pryda hennes gravplats. Hon gick bort för två och ett halvt år. Tiden går fort, saknaden efter henne kommer alltid att finnas.

Djurkyrkogården i Vare, söder om Varberg

Sessans grav
Det är skönt att James operation hittills tycks ha gott bra. Han äter inte så mycket. Det kan ju kanske bero på att han får inte röra sig så mycket än. Först efter kontrollen vi skall göra i början av juni. Vissa gånger vill han gärna ut, men när vi gått ca 50 m, gnäller han och vill hem. Givetvis får han som han vill. Det är tur vår lilla radhustäppa finns.

James nyopererad
Jag besökte också minneslunden på kyrkogården i stan för att sätta några vackra blommor till min mamma. Visst är det bra med minneslundar. Man har ingen gravplats att sköta. Men samtidigt så har man behovet av en gravplats. Någon stans att gå till ex mors dag, födelsedag etc.

Kistor krossas
09 april 2009Just sett ett program om begravning. Kyrkovaktmästaren i Vännäs är åtalad för att ha krossat en kista med skopan när graven skulle fyllas med jord. I samband med det bankar man med skopan på kistan så att kistan krossas för att slippa sättningar i jorden. Programmet har i sin undersökning runt landet konstaterat att detta är vanligt. Dessutom vattenfyller man graven. Många präster och ansvariga säger sig inte veta något om detta. Men ändå visar undersökningen att det är brukligt landet runt.
Alltså kistan krossas när man skall fylla graven för att undvika sättningar i jorden. Den stackars kyrkogårdsvaktmästaren i Vännäs får stå som någon slags syndabock inför alla. Trots att det allmänt förekommer.
Konstaterar att jag vill inte ha kistbegravning. Hör vidare att man stjäl tandguld från de avlidna. Kan detta vara sant?

Ingemar Johansson´s högerkrok
13 februari 2009Jag har tidigare skrivit om Ingemar Johansson när han gick bort. Jag vill hedra honom idag när han begravs genom att visa hans berömda knock-out från 1959. ttp://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article4393942.ab
Han var en omtyckt och fin människa, jag vet, för han var kund på min pappas gamla ESSO bensinstation vid Kungsportsbron. Min pappa såg honom boxas i Göteborg och jag minns fortfarande min pappas beröm över Ingemar.

Italienska Eluana har avlidit
09 februari 2009Den italienska kvinnan Eluana vars livsöde varit föremål för en het debatt om dödshjälp i Italien har avlidit efter 17 år i koma. Sedan hon var 20 år har hon legat i koma och pappan samt släktingar har bett att hon skall få dö. Men det har inte beviljats. Idag fick hon somna in, vad skönt för hennes kropp att slippa leva på konstgjord väg och när hon egentligen är borta. Så skönt för hennes pappa och släktingar se henne ligga där levande men ändå död för omvärlden. Det där med passiv dödshjälp kan diskuteras – i vissa fall.

Nostalgi
07 februari 2009
Lördagsmorgon, sitter o jobbar med bilder. Hittar en rolig bild, min man jonglerar och han gör det bra.
Sen bild från vår älskade Sessan gravsten. Det är så otroligt vackert på djurkyrkogården. Den ligger i Vare strax söder om Varberg, inrammad av en gammal gärdesgård, tidigare låg där ett gammalt torp. Ägarna lät – tror jag viss del av marken gå till kommunen för att bli en djurkyrkogård. Stora ekar växer inne på området. Områdets sköts av kommunen och av de som begravt sina älskade husdjur här.