Slog upp min Blogg idag och tittade i december 2008. Upptäcker att jag förändrat mitt skrivande en hel del. Det märks jag hade mer tid då än i dag. Jag iaktog saker på ett annat sätt, nej det är fel, jag iaktar lika mycket idag. Men jag har inte lika mycket tid att fundera över det jag ser, än mindre tid att kommentera det. Så jag tycker att nu är det dags att varva ner och börja se med öppna ögon igen. Inte stressa vidare hela tiden. För då blir det snart dags ta Transsibiriska järnvägen till Mongoliet igen. Åka ut på slätterna och bo i en Ger (tält). Där finns tystnad, stillhet, en plats att finna ro och hitta sig själv.
Idag känns det mest som att tiden rusar iväg. Man försöker klara av minst 10 saker på en gång, montera ner en säng, plantera växter i krukan framför huset, ta hand om tvätten som legat i tvättmaskinen ett dygn. Kanske försöka sortera ren tvätt som ligger på bänken, torka det grusiga golvet efter hunden, han som behöver ut ett par gånger om dagen. Nu går det inte släppa honom i trädgården eftersom grinden är öppen för hantverkarna. Sen måste jag snickra klart i hallen och måla dessutom. Styrelseprotokollet ligger och väntar, liksom budgeten som måste göras klar. Räkningar betalas, kolla så att allt är ok med kunderna. Sortera papper och sätta in i pärmar, röja upp i fd tvättstugan i dag kallad källare i markplan. Jaja, listan kan bli hur lång som helst. En liten ”Inga” hade inte varit dumt, eller en Hustomte som kunde kratta löv och göra trädgård klar för vintervila.
Usch vad många måsten vi skaffar oss, bättre fly fältet och sticka till sol o värme i Vietnam eller någon annanstans.
För att finna alla mina långa berättelser med foto får du gå in på Resedagboken
Monica GH´s Blogg 