Ja så har vi då firat min pappas 90-årsdag. Jubilaren självhade lite svårt förstå att det var honom vi firade, samt att han uppnått den aktingsvärda åldern – 90 ÅR. Uppvaktning på 90-årsdagen med tårta bakad av makens brorson på Madali i Varberg. En läcker god frisk hallan- o blåbärstårta på 90-årsdagen och sedan familjelunch på lördagen på Kusthotellet och en härligt god buffé.
90-åriga födelsdagsbarnet, lika ung som vanligt
Vid havet min bror och jag tillsammans med vår pappa
Vissa dagar är bara inte bra dagar! Som igår, brorssonen ringer och säger att de kommer tidigare än beräknat, redan vid lunch. OK! Inga problem. Kör till Cheapy för att köpa ”hönsnät” samt pålar för att sätta upp staket. Skall passa exet´s sambo´s hund från i morgon. Hon rymmer genom fårnätet som sitter mot åkern.
Alltså in på Cheapy, handlar ett par rullar nät och ett antal stolpar. Till Hajen för att handla. Självscanning, in snabba ryckt. Inga fickor på kläderna. Plånbok, mobil och nycklar i handen samt inköpslista.
Kommer till kassan med all mat packad i kassen och plånbok och mobil. Men var är nycklarna????? Får ställa vagnen i kassan, in i butiken och leta. Får hjälp av en väninna, hennes dotter och sambo. Men det finns inga nycklar.
OK får gå till bilen och skall få skjuts hem av väninnan. Kollar bilen. Vad sitter i bilen? Nycklarna så klart i tändningslåset. Tja, utstängd. Ringer sonen som kommer och kör mig hem de där 9 km.
Går in och sätter maten i kylskåpet, brorsonen från huvudstaden med flickvän har kommit. ”Hej, hej, jag kommer snart igen!”.
Sonen kör mig tillbaka till stan och bilen. DÅÅÅ slår jag händerna för ögonen NEJ NEJ NEJ! Jag glömde extranyckel hemma!
Men maken är i stan på apoteket. Ringer honom, ok säger han, jag är på apotek Kronan, det på hörnet. Visst, sonen kör mig dit och jag går in. Ingen man där inte. Ringer honom igen. Jo men han väntar där. Men han var på nya apoteket (på hörnet) vid parkeringshuset. Men han kommer med sin bil och hämtar mig.
Vi åker hem. Senare på dagen kör brorsonen mig till stan. Han och hans flickvän skall hälsa på farfar. Tillsammans tar vi en fika på Kurorten, sitter ute i solen, känner lukten från tång och njuter av de sköna vindarna. Fikat var dyrt men väldigt gott.
Kör till Hajen, men jag glömmer visa var han skall svänga, så vi kör förbi, får ner till den stora 5-vägs rondellen och tillbaka till Hajen. Äntligen kan jag öppna min bil och köra hem.
Grillning på kvällen, maken fixar. Jag avreagerar mig genom att slå ner stolpar och fästa upp hönsnätet, skadar givetvis benet och blodet rinner. Men vadå?
God mat och lite vin. En härlig dag!
Min pappa har nu bott snart tre år på demensboendet på Karl Nordströms väg. Han trivs jättebra och personalen är även den jättebra. Det känns skönt för mig som anhörig. Ibland, rätt ofta ibland kan han ringa flera samtal på en kvart för han har glömt vi talats vid strax innan. Men det är ganska oförargligt. Han glömmer vissa saker, men andra minns han väldigt väl.
Det är tragiskt när ens förälder som alltid varit väldigt skärpt, duktig, någon man kunnat vända sig till för att få ett råd man vet man kan lita på, när de inte minns, inte kan förstå, inte vet den enklaste sak som till ex skillnaden mellan fjärrkontrollen och telefonen.
Men han har det bra, häromdagen var vi och fikade på vinterbalkongen som den kallas ibland. Det är jätteskönt sitta där i lugn och ro. Utsikt över Kurorten. Pappa har utsikt ända bort till Getterön, en väldigt fin lägenhet/rum alltså.
Vinterbalkongen
Utsikt mot Kurorten
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 