Idag är jag lycklig, jag kan ge folk i min omgivning ett vackert leende. Detta tack vare den nya tandläkarförsäkringen. Jag har fått nya tänder. Visst kostar det pengar, men det är det värt.
Jag drog mina första (mjölk-) tänder när jag var fyra år. Lagade de nya tänder med svart amagan när jag var sju år, både i över- och underkäken. Hur roligt var det i tonåren när man började gå ut och träffa pojkar (även flickkompisar) med tänder fulla av svart amagan. Man klädde sig fint, sminkade sig snyggt – pappa hade skickat mig på en ”mannekängkurs för att jag skulle lära mig sminka mig snyggt, sen när man ler visar man upp ett leende med fula lagade tänder. Handen var oftast framför munnen, och då säger folk: ta bort handen vi hör inte vad du säger!
Nu behöver jag ingen hand framför munnen, från o med i dag kan jag le strålande åt alla. Det känns underbart. Och det bästa sen i kråksången är att jag kommer att slippa springa till tandläkaren för att laga hål. Där sparar jag ju pengar!