Ibland kan man bli störd för mindre. Jul, bjuda in alla – just det, alla – ingen får bli utanför. Dotterns förslag och det är inte helt fel. Risken är väl bara det att det kan bli jättestort. Och växer o växer till 50 stycken, 100 stycken ja, kanske flera hundra deltagare. För ingen vill vara utan sin fru, make, sambo, särbo, vän, syster, bror, förälder osv. Det blir en kedjereaktion! Alla vill vara jämte någon speciell, allt enligt min pappa som har en s k särbo sedan flera år i ett grannland. Hon vill inte lämna sina barn o barnbarn, ja inte bara nu utan oftast. En gång per år ett par dagar kommer hon hit på besök. I kombination med besöka en väninna. Jaha, vilket förhållande. Visst, vill hon komma till jul, är hon välkommen. Det var det.
Sedan nästa grej, i hundra år känns det, har jag skött barn, föräldrar och man, ställt upp för de som bett om det och för de som inte bett om det. Inte för att jag tycker illa om det. Nej då, tvärtom – misstolka inte, jag trivs med det! Men nu känner jag att det räcker snart. Kan inte jag få samma uppbackning som jag gett i alla år? Jag har inte alltid lust att ställa mig vid spisen o laga mat, eller ta ur tvättmaskinen eller diskmaskinen, eller slänga sopor. Varför skall alltid jag – säg kvinnan i huset – alltid (oftast) vara den som har koll på att allt blir gjort. Kanske var jag lite orättvis nu, risk för klagomål. Men så är det inte. Jag trivs med alla omkring mig och göra det mys o bra för alla. Önskar jag kunde göra mer för de mina när det behövs. Men ett är sant: Jag finns alltid till hands och hjälper om jag kan.
Usch, nu var jag kanske elak o spydde lite galla. Men det är fullmåne och jag är trött. Kanske orsak – kanske inte. Men ikväll blir det enkel mat, bara mannen o jag hemma. Tro inte, att jag inte älskar de mina för det gör jag, kanske för mycket. Fast jag tror inte man kan älska för mycket.
James Bond ligger på golvet och snarkar, tror han behöver ut på en kvällspromenad, lite kyligt men rätt skönt. Skall ställa frågan till min man om han vill gå med ut. Det är rätt skönt komma ut, för att inte tala om hur skönt det är att komma in igen. Tror jag skall smaka av min hemmagjorda glögg när jag kommer in.
Upptäckte när jag gick in på min gamla hemsida att den lever och att den fortfarande har många besökare även från USA mfl andra länder. Det var roligt. Detta innebär att jag måste helt enkelt damma av den och uppdatera den. Vilket jag inte gjort på flera år. Den sidan jobbade jag med på kvällar o nätter när min man jobbade oregelbunda tider.
Monica GH´s Blogg 