Så blev det då äntligen dags för operation av vänster handled.hösten 2014 började den göra ont,rejält ont. Sökte läkare vid årskiftet. Arbetsterapeft tog över. Träning och diverse olika handleds skydd. Tiden gick, ruskigt ont och inget hjälper.Det blir höst 2015 Röntgen visar finns inget brosk runt Tumbasen. Ben mot ben, aja!
Specialist beslut operation. Så nu på Skärtorsdagen 2016, dags skära upp! Hur kul som helst 😦 Åker före klockan 06 till Capio Movement, vid Halmstads lasarett. Blir inlagd och förbereds. Bedövning i armhålan! Perfekt, minskade styrkan på narkosen Dryga 2 timmar senare vaknar pigg, tycker jag! Handen, tummen, handleden, inte fingrarna i rejält gips. Ett gips och bedövad arm, vikt säkert 1 ton.
Serveras kaffe o macka! Lite senare en härlig påsklunch. Mår bra! Dock en arm liksom inte finns men finns.min snälla man kommer på besök, har med sig 1 kg smågodis till mig. Äter det mesta själv under påsken! 😊
Läkaren,mycket trevlig och duktig, kommer in. Berättar han blev lite förvånad, tumbasen/leden mellan tumme o handled satt inte fast. Den låg där helt lös! 😰
Långfredag åka hem. Iklädd makens skjorta, svårt få på mina kläder med det paketet. Naiv trodde jag, operation, pigg o kry. Jo nog pigg, om än trött. Kry likaså, inte sjuk! Men ont,aja, morfin värktabletter , tur det finns.
Nu ska det läka, stygn tas om 2 veckor o nytt gips i 5 veckor. Allt går, bara det blir bra! Blir lite uttråkad och känner mig rastlös! Kan ju inte ens tvätta håret eller klä mig själv!
Inväntar kallelse till operation av hålet i Gula Fläcken. Den operationen bävar jag för. För att inte säga de 5-6 veckorna efter med böjd nacke!
Monica GH´s Blogg 