Vaknar ensam mitt i natten. Inte ensam egentligen, skönt ”snusande” hörs från maken, rejäla snarkningar från James. Försöker somna om, klockan är inte tre än. Jag har sovit drygt två timmar. Märkligt vad man tänker när man försöker sova. Skulle ha en skrivare monterad på hjärnan som printa ut allt. För att nu försöka skriva ner allt blir svårt. Inte samma ord på pappret som i tankarna. Ibland undrar man vart man är på väg. Till vilken nytta man gör allt man gör. Bryr sig folk? Ja, kanske de gör. Vart är man på väg? När kommer de dagarna man vaknar och inte har något att göra? Vilken lyx kunna gå upp och känna – en hel dag att bara bry sig om mig själv. Slippa ansvaret för allt man tror man har ansvar för. För tar man inte ansvar får man dåligt samvete. Det är så många som behöver en. Fast jag mår nog bäst av ha en massa att göra, och visst skulle alla klara utan att jag bryr mig hela tiden.
Sen tänker man på alla drömmar man haft. Det är många det! Vissa var meningen att aldrig bli uppfyllda, andra har blivit uppfyllda och några kanske på gång. En dröm var att bli författare. Jag älskar att skriva, iaktaga och skriva. Jag skickade ett brev till Eino Hanski en gång. Han ringde dagen efter han fått det. Klockan halv sju på morgonen! Hans råd för att lyckas var: Sätt upp en bild på en kvinna i vacker lång röd klänning. Se dig själv i klänningen när du iklädd den går fram på en scen för att mottaga priset för din bok. Jag har inte skrivit min bok än, jag har ingen röd klänning – och i ärlighetens namn kommer jag aldrig att stå på den scenen. Jag får ägna mig åt att blogga istället.
Har kokat en kopp te, Kvällsro. Sitter vid datorn och skriver, hoppas bli trött snart. Fast egentligen är jag trött och vill sova. Men är inte sömnig.
På Karlavagnen häromkvällen när jag satt och vaknade, skulle man ringa och tala om vilket som gett den allra finaste och skönaste upplevelsen. Folk ringde och berättade. Det var allt från fjällvandringar, barn, barnbarn, naturupplevelser. Jag tänkte det finns inte en sak utan massor. Just nu ser jag solen sprida sitt rosa – laxfärgade ljus bakom berget. Om några timmar är det ljust. På andra sidan huset sprider månen sitt ljus som reflekteras i havet. Det är en känsla. Men en dag då jag tog fika vid dammen intill körsbärsträdet, kom känslan över mig. Jag såg havet vid Tången, fiskarna i dammen, fåglarna som kom för att dricka vatten, svalor som svischade fram i luften. Då kände jag – jag är lycklig, jag har så mycket. Jag har min man, mina barn och barnbarn, min släkt, mina vänner och givetvis min älskade James, min goaste lilla vän till åren kommen. James vid min sida alltid lika trogen hund. Verkliga vänner som bryr sig. Jag kände värme inom mig och blev glad. Vilken tur jag har med så många underbara människor intill mig. Vilken trygghet det är.
Jag älskar vårt hus och trädgård, må så vara att vi har lagt ner arbete både ute och inne. Oavsett att vi har fått vattenläckage från taket när det regnar. Att vi måste lägga ner både tid och pengar på reparationer. Vi har ett underbart läge och jag skulle aldrig vilja byta bort det. Här är jag lycklig!
Ljuset från öster sprider sig, det blir en solig augustidag, ännu en dag att intaga frukost ute vid dammen och bara känna att man finns till. Njuta av livet! Klockan har blivit fem, teet är urdrucket, kanske dags försöka sova en stund till.
Monica GH´s Blogg 