Besökte min 91 åriga pappa idag på Demensboendet, där han bott i snart 6 år. Vi sitter och pratar, känns ganska bra. Han verkar vara med i samtalet. Så hör jag hans mage mullra. Han säger att han behöver gå på toaletten. Men han vill inte gå. Efter en stund ställer han sig upp och skall gå till WC, men vet inte var det är. Dörren är ca 2 m från honom. Jag visar honom dörren.
Personalen kommer med kaffe till oss. Jag upplyser att han är på toaletten. OJ, säger hon. Knackar på dörren och går in. Sedan tar allt en stund. Det slutar med att han kommer ut i nya fina kläder. Jag behöver inte säga mer. Inte mer än att personalen gör ett fantastiskt jobb, de är otroligt duktiga. Oavsett situation så reder de ut den, utan ett gnäll. De ler och ”daltar” med de som bor där.
Min pappa får syn på mig och utbrister: Hej är du här, vad glad jag blir att du har kommit!
Tja, en timmes samtal fanns inte längre, vi började om.
Stor eloge till all personal som gör en sådan insats för våra äldre och ger dem en värdig tillvaro.
Monica GH´s Blogg 