Man skall inte ropa hej innan man är över bäcken, står det i ett ordspråk. Så sant så! Jag tyckte James var förvånadsvärt bra, han åt, skötte sina toalettbesök och var förhållandevis pigg.
Men så ringer de från Blå Stjärnan och säger att de fått svar på urinprovet. Han har urinvägsinfektion, alltså, det var därför det droppade blod därifrån, det var inte katetens fel. Sen har han lite på gränsen för lite tårvätska. De tar ett nytt prov 2 juni när vi kommer dit. Men medicin för urinvägsinfektionen fick han direkt. Jag, om någon, vet hur det känns. Det är INTE skönt att kissa blod. Det gör ONT!
Så nar han darrar och hulkar när jag kommer hem förstår jag varför. Förstår också varför han kissar så. Men nu är hjälpen på väg i form av medicin. Nu vill han ligga ute på skifferstenen som är kall. Jag tycker inte det är lämpligt, utan han får gå in istället.
När jag tänker på att de tog bort en disk vid 7:de ländkotan, höjde taket i kotpelaren eftersom det sjunkit in så bara halva utrymmet fanns. Så är detta en stor operation. Självklart tar det den där månaden veterinären sa.
OM han ändå blev bra, riktigt bra NU!