Idag ställde jag mig på vågen och nu tror jag att GI-Kosten börjar visa resultat. Inte mycket men ett halvt kilo. Äter gott kassler med grantinerade grönsaker, torsk i god gräddsås i ugnen. Det finns mycket gott, det är bara att vara ståndaktig, ja, det är så bara! Enkelt att säga, men svårt att hålla.
Startar morgonen med en liten god omelett och en kopp te. Sedan promenad med James. Fast promenad o promenad! I morse gick vi ut på isig gata, möter en kvinna med barnvagn och en golden (stor hanne) med en boll i munnen. Vad händer? Båda våra hundar fokuserar varandra och man ser hur de mäter av varann. Golden släpper bollen och börjar låta. Min lilla är inte sen att svara. Så drar golden mot James. Normallt sett så går vi åt varsitt håll. Sen är det bra med det. Men idag. Golden drog, och gatan är målad med isfärg. Så hon glider med hunden på gatan mot oss. Det går liksom inte att stå kvar, man bara åker som på skridskor. Vi försöker hålla isär hundarna. Det går – med viss möda. Jag tänker: jag släpper James så drar han sig undan! Men icke! Han ser chansen att närma sig golden istället. Får tag på hans koppel och vi får fäste i isen och kan med viss ansträngning dra oss åt varsitt håll. Problemet i sådana här fall är att hundarna lätt trasslar in sig i varandras koppel. Men det gick bra. Hennes pojke/flicka i barnvagnen hade börjat gråta. Väcktes väl av hundarnas skall.
Vi skiljdes åt med hennes ord: Förlåt, jag kunde inte hålla honom. Nej, tacka för det. Det var omöjligt på dessa gator att stå emot när någon drar iväg med dig. Det var inte hennes fel – det var isen. Tja och hundarna så klart! Och kanske vi ägare som inte lärt våra hundar vett! Eller?
Det var det där med promenad för att få kondis och minska i vikt. Promenaden blev inte lång. Det gick helt enkelt inte att gå. Jag gick upp i skogen, det var lite lättare där. Vi gick under snötyngda enbuskar. Och någonstans där tappa jag min lila mössa jag hade haft hängande i fickan. Den hamna där eftersom den satt på sne efter tumultet med hundarna.
Härliga dagar!