Archive for the ‘Bli äldre’ Category

h1

När tiden inte räcker till

14 september 2026

På grund av diverse orsaker har jag inte kunnat skriva något sedan Påskas. Framförallt har inte inloggningen fungerat. Nu har jag kommit in och NU tänker jag skriva. Var beredda på lång text

Svårt minnas allt som hänt. I april var jag i alla fall på Cavalierssällskapets årsmöte i Göteborg, Åkte tåg till Göteborg med Marie med var även hennes dotter och Vincent (Cavalier) Mötet drog ut på tiden, var intressant, många nya namn i styrelsen. Det var en givande dag,Vincent blev för 5:te året i rad Årets Bästa Allround Cavalier.

Att sitta långt senare och försäka sammanfatta allt som hänt är nästan omöjligt. Men mycket har hänt Benji vår valp som vi fick tillabaka har utveklats oerhört mycket. Vi har varit på två extriörsbedömningar med honom, i Vänersborg och i Borås. Han fick väldigt bra kritik och uppförde sig bra. Han har dock aldrig lärt sig gå i koppel ordentligt, men trots det gick det bra. Måste säga vi var väldigt glada över det. Numera kan han gå ut och gå längs cykelvägen och med bilar som passerar några meter bort. Det gick inte i januari, han blev som skogstokig, skällde och hoppade efter bilarna. Han var rädd för dem. Idag går det väldigt bra. Men så klart, kommer det en bil som låter högt etc då kan han reagera. Men för det mesta går det bra. Även möte med andra hundar fungerar, han skäller och vill fram hälsa, vilket en det tar för givet han är arg. Men så är det inte. Han vill bara träffas.

Stella fick 1 maj sitt första Epelepsi anfall. Det var grymt hemskt. Vi körde i ilfart till Slöinge djursjukhus där hon fick behandling. Men det tog flera timmar innan vi kunde åka hem igen. Efter det fick hon flera mindre anfall.

Vid midsommar hade vi gäster här som brukar komm vajrje år. Stella fick ett anfall som vi kunde hantera. Men fick därefter några små anfall och vi beslutade att hon, 13 år 11 månader inte skulle behöva lida mer. Dagen innan vi skulle åka med henne till veterinären fick ett anfall på förmiddagen och senare på ett stort anfall på kvällen. Fanns ingen annan väg att gå, hon skulle slippa allt lidande, troligen en tumör på hjärnan. Hon fick somna in i sällskap av oss och min dotters familj. Det är nåt av det svåraste man gör, att behöva avliva en älskad familjemedlem. Stella har sedan hon kom till oss skänkt så mycket kärlek och värme. Hon har haft tre valpkullar, vi har varit på hundutställningar, tävlingar. Hon har lärt oss så mycket och hon var en så stark och trygg hund, går inte att beskriva den tomhet hon lämnade. Stasy och Benji saknar henne, mest av allt Stacy som Stella är mamma till. För Stacy försvann hennes flockledare och mamma. Hon är nu ganska dämpad, men förhoppningsvis kan Benjis närvaro göra att hon snart är sig själv igen.

Sommaren kom och det var varmt temperaturen låg på över 30 grader ofta, i havet var det skönt att bada. Jag fick dock sluta bada för jag fått sår på benen, då jag barbent tagit ner rosor, rensat mycket grenar och skräp.Såren vill inte läcka och jag har gjort många besök till vårdcentralen för omläggning av sår. Fick besök av fyra Cavalierstikar som åk tåg från Borås för att hälsa på oss. Det blev bada nere i havet, svalkade lite i sommarvärmen .

Vi har firat vår 18 åriga bröllopsdag med en fantastiskt god middag på Fästningsterrassen/Varbergs Fästning. Dagen till ära fick vi en underbar solnedgång över Getterön och havet.

Men inte bara bröllopsdagar har vi firat utan jag har firat min 80 årsdag. Jag brukar inte fira mina födelsedagar med stort kalas. Men i år ville jag det, för vem vet hur det är nästa år. Alltså, mina barn tillsammans med sina respektive höll i kalaset samt min man. Jag ”fick” inte hjälpa till. Det blev ett storslget kalas! Jag blev så uppvaktad, nästan 30 personer inklusive mina 6 barnbarn. De hade ordnat med ett stort tält i trädgården som rymde alla, de hade ordnat och lagat allt mat, fixat bord, stolar, ja allt hade de gjort. Vädret var på min sida, inget regn, lite blåst. Det blev en oförglömlig dag för mig.Hade aldrig drömt om att få bli så uppvaktad med blommor och presenter. Jag är SÅglad och lycklig över detta. Själv hade jag sett en klänning jag tyckte var min, efter varit i butiken fyra gånger gick jag in och provade den. Den var MIN.

Att jag ville fira min födelsedag i år, jämna 80 år, är för att jag är i riskzon för Alzheimer. Har inte fått diagnosen. Men efter MR röntgen på hjärnarn har de upptäckt 4 vita små fläckar, tagit ryggmärgsprov så visar detta begynnande Alzheimer. Äter medicin som gör att jag kan hantera det. MEN jag väntar på att de skall släppa den riktiga medicinen som bromsar upp. Har ju lovat mina barnbarn leva till hundra, vill gärna hålla det löftet, samt min man 23 år yngre, jag inväntar hans pension så vi kan få några fina år tillsammans.

Nu har vi haft flera gäster och tiden har gått fort. September stormade in kan man säga. Efterlängtat regn, men känns som sommaren försvann fort. Såren på mina ben är svårläkta, har varit besök på vårdcentralen 1-2 gåmner i veckan. Har hud som lätt får blåmärken och huden går sönder, trots special creme varje dag på ben och armar. NU har alla sår läkt

Har haft kalas för kvinnorna i vår Lunch- och Champangegrupp, 10 stycken. Det blev en stor Italienskinspirerad smörgåstårta med Italiensk vin. Som välkomstrdrink så klart Bubbel. Till kaffet blev det riktigt goda konditorikakor bl a Mozart. Lite starkt till kaffet med. Blev en fantasisk kväll. Jag hade min nya kläning, på begäran på mig. Alla hade blivit informerade om att bära långklänning och ha EN blomma med sig. Jag förstod inte vitsen med en blomma först, men sen SÅG jag det. Varje blomma ien vas blev en fantasisk bukett.

Nu är det lugnt, Valet är över blev nästan oavgjort, nu undrar man hur det skall bli med bensinen, kärnkraften och mycket annat. Får hopps inte bensinen går upp så mycket, min bil, Mitsubishi Outlander drar mycket bensin. Sen hur blir det med kärnkraften. Tycka vad man vill, men alla vill ha el. Jag reagerar när de vill ta än mer av naturområdet i Lingome, Väröbacka och utöka mark till Ringhals. Förstår varför, men trots det är det tråkigt när vacker och trevligt naturområde, havet som ligger utanför, tas att bygga på. Mer och mer av naturskön mark tas.

h1

Tankar om att bli äldre – hur är det?

08 november 2025

Ja det kan man fundera över eller rättare sagt det borde man kanske gjort för länge sedan, inte när man närmar sig 80 år. Vem tänkte på att man kan få ont i kroppen, bli lite stelare, kan få artros, se sämre, höra sämre, blir glömsk och bli dement eller få Alzheimer.

Tänk om man visste hur man kunde förberett sig inför allt detta. Kanske gjort längre promenader i snabb takt, tränat lite mer, gått på gym, simmat eller nåt än mer avancerat, vad vet jag.

Men ett vet jag nu, artros i fingrarna och i ett knä, det känns som det kommer i andra knät med. När jag går ut med hundarna och de gör ifrån sig och jag skall plocka upp, ja då är det svårt. Eftersom knät är svullet och stelt är det svårt böja sig ner och plocka upp efter dem, det är nästan så man står på huvudet. Inte speciellt smidig känner man sig. När ena höften ömmar och man skall klättra upp på en stege är det förenat med livsfara, nästan i alla fall.

Men nog om gnäll nu. Jag skall inte klaga, jag är frisk trotsa allt och jag kan gå härliga promenader med hundarna. Dock inte klättra i berg eller nåt i den stilen. Jag både hör och ser bra (med läsglasögon) Jag lever väl som vanligt, inga krämpor som behöver medicin, ja förutom medicin för Alzheimer förstås. Men även med det lever jag som vanligt – än så länge. Jag kör bil, sköter trädgården, renoverar inne om/när jag får lust. Gör gärna pannkakor eller bakar bullar till barnbarnen.

Det finns så mycket annat som är bra, jag kan fortfarande sy, även om det än tar lite längre tid och svårt trä nålen. Jag kan läsa böcker om inte texten är för liten. Har ett dubbelseende som de försökt korrigera genom sätta prissmaglas på glasögonen för det ögat det gäller. Var hos optiker för att få hjälp, slutade med en remiss till ögonläkaren. Det är mer än 6 månaders väntan. Ja, tid har man väl när man är pensionär så det går väl an.

Tänker, varför pratade jag aldrig med min mamma eller någon annan nära äldre anhörig – hur är det bli äldre? Fast vad hade det hjälp, lite mer förbered kanske, men hade man lyssnat på deras gnäll om krämpor. Nej, jag struntar i det, självklart när man blir äldre är ju kroppen inte som den var när man var ung, det är bara att acceptera. Är det inte värre än så här, så leker väl livet fortfarande.

Är optimistisk och positiv. Har tänkt bli 100 år, lovat barnen det. Den som lever får se.

h1

Att drabbas av Alzheimer !

28 september 2025

Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Det känns bra och rätt att prata om det. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?

Jag rekommenderar, uppmanar dig som känner det minsta lilla konstiga att ibland kommer inte orden som du vill, att det känns som om du inte kan finna orden, läpparna/munnen vill inte forma ordet eller om du plötsligt inte kan räkna lika bra som innan, SÖK kolla med vårdcentralen i GOD TID. Det var så jag gjorde.

Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?

Medicinen eller krypande Alzheimer gör att jag blir tröttare än förr mitt på dagen, att min mage gör uppror med jämna mellanrum. Men det är inget som jag tycker påverkar mig. Det som påverkar är nog att man ibland blir nedstämd och på gränsen deprimerad. Värst är att bli dämpad och tappa energin för mig som alltid haft flera järn i elden på en gång. Ibland kan sitta och tänka ska jag städa idag eller gå ut med hundarna. Det kan ta tid komma till skott, sen blir det ut med hundarna. Vilket gör att energin triggas igång och jag kan börja städa. Men att komma dit är jobbigt och tar tid, halva dagen eller så.

Man funderar mycket på framtiden, planerar än det ena och än det andra. Sen tänker man …… Är det lönt, jag kanske aldrig kommer dit. Vad vet jag om framtiden, men vem vet det? Alltså försöker jag lägga det bakom mig, men som ett spöke finns det där ändå.

Trots allt ser jag framåt och tänker det göra i fortsättningen. Jag skall kämpa för att få vara frisk och bli 100 år som lovat barnen fast det är långt dit, eller ….. 20 år. Den som lever får se.

h1

Att bli äldre

02 maj 2025

Finns det nåt mer man trängt bort. Inte tänker man på hur saker och ting förändras när man blir äldre. Som kvinnor i klimakteriet. Kan bli en otrevlig upplevelse – om man INTE vet nåt! Exempel, hur hade min mamma det, vissa saker går ju i arv. Kroppen förändras, vare sig man vill eller ej, oavsett om man tränar så tar åldern ut sin rätt. Som att ta på sig sockarna, det kan vara jobbigt, får sämre balans. Eller det där med att få värk lite här och där, hur hade min mamma och min pappa det Bli dement, ja min pappa blev det, inte mamma. Men jag har en morbror fyllda 101 år i april. Han är pigg, alert, bor hemma, har visserligen hemtjänst som hjälper med mat och lite sånt. Han följer sporten på TV, lägger pussel, läser korsord osv Alltså helt frisk. Haft stroke för några år sedan, men har repat sig från de sviterna.

Vad jag tänker på och menar VARFÖR pratade jag inte med min mamma om hur det var för henne, vad hade hon för problem, varför sa hon inget. Det är nåt jag saknar idag. Hur hade min mormor och de andra det när de blev gamla. VARFÖR pratar man inte om sånt. Alltså vill jag berätta för min dotter hur det är. Vad jag vet är det ingen i min familj, släkt som haft Alzheimer. Men det har jag fått, även om det är väldigt obefintlig symptom så finns det där. Tack o lov för jag själv kände det var nåt som var fel, och min läkare tog mig på orden. Hon nästan bad om ursäkt när hon frågade om jag ville gå vidare med undersökningen. Självklart jag ville, ju tidigare man kan behandla det med symtom lindrande medicin är det ju bra. Finns ingen bromsmedicin är, jo det finns men inte helt ok släppa den.

Tja funderingar har man ju alltid. Men det skadar inte, utan tvärtom bra om man pratar med sina föräldrar om hur de har det, hur de upplever att bli äldre.