h1

Facebook tar över Bloggen

22 februari 2018

Har upptäckt en sak! Jag älskar skriva, älskar att fota, älskar lägga ut foton dvs jag borde jobbat med det 🙂 Men nu är det så, tidigare skrev jag i Bloggen om allt och inget. Det kunde handla om allt möjligt alltså. Det var ett tidsfördriv som jag tyckte om.

Men så kom Facebook och än mer Facebook och ännu mera Facebook. Alltså inte tid skriva i bloggen. Fast det är ju där jag egentligen vill skriva. Så nu skall det bli bättring.

Men så är det ju så, att är man pensionär har man att göra. Jag har tillsammans med min man, villa med trädgård, gräs som skall klippas en damm med fiskar att sköta,  två hundar, mor och dotter.  Har en kennel Pick Me Up,  föder  upp Cavalier King Charles Spaniel. Jag har hittills haft  två valpkullar. Planerar en valpkull i april -18.

Eget företag TravelBase vår resebyrå med resor till Vietnam i första hand,  vuxna barn och barnbarn och övrig släkt och vänner, före detta kollegor osv Min man jobbar mycket, så det är en hel del jag fixar

Tycker om jobba med trädgården, utöka den och ändra, planera/plantera växter mm. Gillar även  tapetsera om och måla inomhus. Gå på hundkurser och hundutställningar.

Sen är besök på Liseberg dessutom extra roligt med barnbarnen, åka de olika attraktionerna och få känna sig som barn på nytt. Ett måste – Sockervadd!

Ja då är tiden knapp som pensionär. Så Facebook tog över och Bloggen fick stå åt sidan. Men som sagt nu blir det ändring. Facebook tar för mycket tid. Tid som man kan använda lite mer kreativt.

 

h1

Gör om mig!

22 februari 2018

Ja det var just vad det blev den 11 januari 2018. Jag får mina infall ibland och i oktober när jag såg mig själv i spegeln tänkte jag: men vad jag ser ut, som ett spöke eller häxa. Nu måste jag göra nåt. Håret bara växer o växer – men INGEN frisyr. Alltså skrev jag till SVT.

Döm om min förvåning när de ringer före julafton och säger at jag är antagen och skall vara i Umeå den 11 januari. Men har jag anmält mig så har jag.

10 januari flyger min man och jag via Stockholm till Umeå, björkarnas stad. Nu var det ju inte sommar. Men björkarna stod frostade mot klarblå himmel och gnistrande snö. Så vackert! Vårt första besök så lång norrut. Vi checkade in på Elite Hotell Mimer  Fick ett jättetrevligt rum. Miljön i den gamla skolan var väldigt fin. Vi gick ut i norrländska kylan innan vi åt en god kvällens meny på hotellet.

Det lilla ”paketet” är min necessär som jag fick checka in eftersom den innehöll en massa jag fått slängt annars. Den kom fram – rent under 🙂  🙂

Klockan nio blev jag hämtad till förberedelserna inför direktsändning i TV 18.45. Det var spännande och lite overkligt. Jag blev intervjuad, filmad, Hedvig Andér hade stort urval av kläder som jag fick prova.. Fick en väldigt god lunch, indisk gryta innan Jim Pirad tog sig an mitt hår.

Var en rätt behaglig känsla bara sitta där och få håret borstat, kammat, klippt, färgat, tvättat mm. Jag såg ingenting. Kände bara – det blir kort!!!

Dags för repetition, kändes ganska avslappnande och skön miljö. Alla vänliga, pratade och stämningen var fin. Tyckte det kändes: är det inte värre?

Sminkning, En härlig känsla det med, någon annan sminkar dig och gör dig fin. Håret i ordning och det närmar sig sändningen. Iklädd min stora svarta omlottkofta som hölls ihop av en minimal säkerhetsnål satte jag mig tillrätta.

Sändning, en sänder ena kameran, en den andra, eller tredje! Det lyser en röd lampa. Skall jag titta på den kameran eller inte låtsas om den. Skall jag titta på nästa kamera när det skiftar? Inte lätt att veta. Så säger Jim: ja så har jag lagt lite rosa färg i håret. Känner min blick far upp! Rosa hår???? Hedvig pratar om kläderna och det blir dags för mig gå att byta om till det Hedvig har valt ut.

Det blev kappan med de lite ”korta” byxorna, ny stil för mig. Men satt snygg på. Får min signal och går in på scen fram till spegeln. Så vänder de på den! Då tänker jag på vad grannen sa: Gör inte som alla andra, ta upp handen till håret, ÅH! Just det tänker jag. Men jag sa jag skulle höja handen till: Skål! För de skulle ta en snaps. ‘Nästa tanke: Ser inte klokt ut om jag höjer handen, gest ”Skål”. Där kom jag av mig. Gjorde ingenting! Förvirrad tänker jag: Annorlunda! Jag ser annorlunda ut i håret. Men oh så fint det blev. Känner att det är jag!

Programmet, sändningen är slut, jag har fått en vacker  bukett blommor. Ser min man prata med en kameraman. Kul han har varit i kontrollrummet hela tiden.

Så här såg det ut: Gör om mig – Monica!

Jag går och byter om. Behåller de kläderna jag hade i sändningen. Vi delar taxi med Jim och Hedvig till hotellet. På rummet känner jag hur trött jag är. Vilken dag jag haft. Sätter mig vid datorn, kollar SVTPlay – Hur var jag, fixade jag det, bra eller inte? Min man har köpt en flaska bubbel, åh det är jag värd. Sedan går vi ner och äter på hotellets restaurang, tar en öl o äter renkött  Väldigt gott.

Dagen efter, en promenad genom Umeå. En vacker stad, stort shopping område. Det är snö och det är kallt 10-15 grader minus. Tar en kaffe i foajén på  hotellet innan dags åka hem igen.

En fantastisk dag och en underbar lillsemester i Umeå!

h1

Tillbakablick

17 februari 2018

Mellan mina två sista inlägg har det gått ett antal månader utan jag fått skrivit ett enda ord. Ganska dåligt av en som har skrivklåda. Försöker göra en tillbakablick.

Fortsatte med gå på Ringträning med Stella varje torsdag. När vi kom fram mot varmare kvällar så höll vi till vid Ankaret i Varberg. Dvs utomhus, väldigt skönt, nära havet och naturen. Stacy var hyfsat duktig när hon ville och om det inte var några kajor eller annat som störde henne i närheten

När det gäller hundar var vi på en del hundutställningar efter Malmö i mars var vi på den obligatoriska utställningen i Tjolöholm. Vi var i Backamo, Borås, Tvååker, Gotland och Växjö. Det är roligt komma ut på utställningar, social träning för hundarna samt även socialt för mig.

 

Utöver hundutställningar var vi i början på mars i Stockholm på min kusin Kerstins 70 årsdag. Om detta har jag redan skrivit –  En fantastisk kväll. Minnen och åter minnen. Vi förevigade det hela med en gruppbild.

Våren var seg, kylig, bin och andra flygfän var sena, så äppelträden blommade och det blev dåligt med frukt, Plommonträdet däremot hade plommon så nästan grenarna släpade i marken.

Vi fick ordning på vår altan och grillplats intill paviljongen. Där tillbringade vi mycket tid. På midsommarafton regnade det och vi satt i paviljongen och njöt. Det var ingen direkt sol- strålande sommar. Men rätt behagligt ändå.

I augusti var vi på Gotland,  hundutställning. Men även lillsemester. Hade hyrt en lägenhet strax utanför Östra Porten. Bilade runt hela ön och försökte se så mycket som möjligt. Njöt av god mat och dryck på någon av de fina restaurangerna varje kväll.

Hösten kom och med den regn och rusk. Vi köpte en villavagn som placerades på tomten i Kungsäter. Skall byggas om och bli som en liten stuga för oss. Tar lite tid bygga om den. mer än vi tänkt oss eftersom det fanns en vattenskada vi inte sett.

Vid ett besök där då jag var i skogen med hundarna, råkade vi på ett vildsvin. Vi gick snabbt och tyst hem kan jag lova.

I november var det dags för en gruppresa till Bai Bang, Vietnam för att fira 35 års jubileum sedan Vietnameserna tog över fabriken från Svenskarna. Men mer därom senare. Eller i min Vietnam-blogg.

 

h1

Fars dag

12 november 2017

Städade en stor låda från chiffongen när jag fann, öppnade kuvert. Började läsa och snabbt insåg jag det var min pappas brev och kopior på mina.

Breven var från 2000 och några år framåt.  Det kändes som otrevliga stick i kropp o hjärta. Det var då han sa han inte var min pappa. Jag kontrade,ok vill du inte det så är det upp till dig, duger jag inte längre eller vad?Vi hade ingen kontakt på 1 år, en dag stod han utanför: HEJ!

Jag var alltid spänd när han kom, jag måste alltid duga oavsett det gällde håret eller kläder eller annat. Men jag vet att han är min pappa, svårt komma ifrån. Jag vet också att han blev dement när mamma gick bort. Så vadå, han var min pappa och jag försöker se det positiva istället för det negativa.

Han var inte snäll. Jag hade försökt glömma bort det, men så var det inte.

Han kritiserade mig, la luren i örat på mig, skulle polisanmäla mig för att lämnat barnen ensamma (14 o 16 år) men med bra grannar, mormor o storebror i närheten. Detta skrev han som lämnade mig, 6 år gammal med min lillebror knappt 1 år,då han o mamma gick på fest. Skrivit telefon-nummer o lagt vid telefonen, en trappa ner. Han ville ta faderskapstest, osv osv.

Jag minns, jag grät inte när han gick bort 92 år gammal. Jag vet jag skötte allt för och om honom på i många år, kanske 10 och mer.

h1

Våldet kommer närmare

09 april 2017

I fredags 7 april hände det vi inte ville skulle hända. Men som man nog ändå trodde skulle hända en dag.

En man stjäl en lastbil och kör rakt in på Drottninggatan i mycket hög hastighet. Han kör så han kan träffar så många gående som möjligt. Han kör rakt in i ett skyltfönster på Åhléns. Sen försvinner han.

Lämnar ett kaos efter sig. Skadade och döda människor, barn vuxna, en  hund,  blod överallt. Chockade människor som sökt skydd i närliggande affärer. Terrorn slagit till i Stockholm.

Fruktansvärda bilder når oss. Räddningstjänst, Polis, ambulans och brandkår var mycket snabbt på plats. Människorna hjälpte varandra.

Snabbt och effektivt fick polisen tag i mannen som stulit och kört lastbilen. Stort pådrag efter eventuella medhjälpare, gjorde att ytterligare en man tagits in.

Polisen har gjort ett enastående arbete! Liksom många människor som gav första hjälpen, som tröstade chockade. Hela Stockholm ställde upp på alla sätt. Tunnelbana, bussar allt stängdes av.

Nu har det gått 2 dagar. Folk vallfärdar till olycksplatsen.  Ett enormt hav av blommor och ljus finns där. Idag var det en tyst minut klockan 14.53. 2 dygn efter attacken. Flera tusen människor hade kommit till Sergels Torg  för en stor träff. Ett Kärleksfullt möte!

20170409_143159

h1

Våren är här

09 april 2017

I min enfald trodde jag att mär man blev pensionär och slutade arbeta skulle man ha SÅ mycket tid till annat. Slutade på mitt arbete innan pensionen och ägnade mig åt vår egna resebyrå,  Travelbase.org. Det blev några intensiva år med arrangera specialresor i Vietnam men även Mongoliet och Kambodja. Efter hand nu trappat ner och hjälper endast till med resor till Bai Bang Paper Mill.

Nu skulle jag få mer tid, tror dygnet blivit kortare. Jag hinner inte med allt. Eller så har jag tappat tempo.

Inte länge sen jul och nu är det april! Ett som varit tråkigt är det där envisa elaka viruset som inte släppt taget sen oktober.  Dessutom problem med vänster öga nu. Har opererat grå fläcken i förebyggande syfte för hål i Gula Fläcken. Det är nämligen på gång med ett hål. Sen den där vänstra höften som ibland förstör nattsömnen helt. Muskelfäste alltid inflammerat. Cortisonspruta hjälpte knappt en månad. Det var de tråkiga sakerna.

Nu till roligare, varit med Stacy och Stella på några hundutställningar. Först i Göteborg där vi ställde Stella. Hennes päls inte så bra då efter valpningarna, samt hon var lite för tung. Med vi hade 2 fina nätter på hotell, lillsemester.

Vi var i Laholm på hundutställning en dag, Stella, Stacy och hennes storasyster Vera och hennes matte. Veckan efter  var alla vi tillsammans med en väninna på hundutställning i Malmö och låg på hotell. Stort familjerum för alla.

Utflykt har vi gjort till Stockholm. Bjudna på min kusins födelsedag, där jag träffade alla kusiner med familjer, barn o barnbarn samt mina 2 underbara morbröder. Passade på besöka den ena av dem och min moster. Har längtat så efter dem.

Åt gott och hade hur mysigt som helst hos min bror och svägerska. Var på Mall of Scandinavia och shoppade.

I övrigt går jag en Hunduppfödarkurs. Vi lär oss allt, genetik, anatomi, allt om parming osv. Nästan 3 timmar varje kurstillfälle. Har lärt mig mycket nu. Väldigt bra kurs i SKK:s regi.

Har gått 2 valpkurser med Stacy. Gått en aktivitetskurs med Stella. Detta på  Byrackabyrån Både Stacy och Stella har dessutom gått ringträning varje vecka.

Nu har vi börjat ta det lugnt, varit vid husvagnen och luntat gräs, lite trädgårdsarbete hemma, sytt  lite, försökt komma fått med allt som blivit liggande. Guldfiskarna i dammen har vaknat.

20170403_155830

Nu vill jag bara njuta, ja den där virusen kan ge sig av då min hals, stämband och luftrör blir ok!

h1

Ett poperi!

20 mars 2017

Tiden går så fort, jag hinner inte med att blogga som jag vill. Det får bli nåt slags pottpuri – Twitter liknande tror jag.
Jösses vi har passerat både jul och nyår t o m Trettonhelgen utan jag skrivit en rad. Var börjar man?

Kanske Lucia, den gick ganska spårlöst förbi. Var i Skammerhult i december tillsammans med mina underbara fd kollegor. Vi övernattade i denna underbara stuga. Det är långt in i urskogen vid en sjö. Vi äter och dricker gott, spelar nåt spel, pratar och umgås. Det är en liten oas som ibland man kan behöva i dagens värld där allt går så fort.

Min man och jaga firade julafton redan den 22 december eftersom han skulle jobba den 23 till den 25 december. Vi hade en riktigt mysig kväll med julklappsutdelning både till oss själva och till Stella och Stacy (våra hundar)

Uppsittarkvällen satt jag tillsammans med Stella och Stacy och spelade Binga, vann en ny lott till Nyår. Det var allt. Man får vara glad för det lilla.

Julafton firades inne hos min dotter. Stella och Stacy fick vara hemma. Vi åt god jullunch, såg som sig bör Kalle Anka c/o. Sen körde jag hem och skötte om hundarna innan jag åkte tillbaka för att vara med om julklappsutdelningen. Den sköttes av två superfina tomtar, varav den ena var gravid 🙂

Nyårsafton firades hos oss med en son och dotter och deras respektive samt barn och med vänner. En roligt Nyårsafton som slutade med att vi försökte skicka upp risballonger, men vinden var för stark.

Sen kommer vi in på 2017 – det nya året

h1

Provoserande, ja kanske?!

22 november 2016

Ibland vill man skriva sånt man kanske inte skall skriva, idag kan jag inte låta bli.

Varför skall det vara så mycket medveten förstörelse ex. Gå in i skolor/byggnader och förstöra inredning, kladda och skriva, bryta sönder växter och träd i parker. Sparka på bilar, förstöra cyklar, slå ner människor helt omotiverat, småpojkar tvinga 7 åring posera naken, våldtäkter, respektlös behandling av andra dvs både människor och djur. Folk skjuts ihjäl på gator och på restauranger. Att slå och misshandla en försvarslös människa, precis som ett försvarslöst djur är nästan vardagsmat i tidningarna idag. Listan kan bli hur lång som helst – Varför?

Det känns som total brist på empati, hänsyn, omtanke och respekt!

Jag vill inte säga att det var bättre förr. Men nåt som fungerade var faktiskt visa hänsyn och respekt mot andra. Man respekterade andras ägodelar. Någonstans längst inne borde väl alla känna vad som är fel eller rätt. Varför? Kan det bero på uppväxten, barn vistas mer med kompisar från början dagis, förskola, skola idag. Jag vet inte!

Jag är otroligt trött på allt detta meningslösa våld och förstörelse. Det är på tiden att man stannar upp och tänker efter: Vart är vi på väg, vad är det som händer? Ska man inte kunna gå ut och gå i stan utan att känna sig osäker och rädd. Vem möter man om hörnet? Ska man inte kunna ställa sin cykel och den finns kvar när man kommer – HEL!

”Som du vill bli behandlad, skall du behandla andra”

h1

En liten återkoppling

20 november 2016

Det har varit tomt på inlägg en lång period, vilket i sin tur berott på så mycket som hänt. Dels med att få valpar och följa dessa tre små knyten. Dels för jag firat födelsedag i dagarna  tio. Opererat ögat för ”hål i Gula Fläcken” Låter knäppt och konstigt. Men man kan laga hål i ögat. Därefter har det varit konvalescenstid och sedan virus och sjukt. Men nu på stort G igen. Så en liten återblick. Nästan en liten novell! 🙂

Början av juli fick min man åka på jobb till Gotland. Det var Almedalsveckan som kallade. dryga 2 v3eckor var han där. Då jag och Stella, rund och trind, fick klara oss själva. Men han kom hem i tid för av vara med vid födelsen av valparna

Valparna föddes ganska dramatiskt den 16 juli. Vi fick till djursjukhuset i Slöinge då Stella fick hög feber och kunde inte stå på benen. Så ilfart dit med tre små valpar bara några timmar gamla. Allt gick bra. Hon hade en lindrig livmodersinflammation, därav 1 dödfödd valp och en som dog. Mycket ledsamt.

Tillbaka hemma började vår konvalescenstid med att sköta valparna och Stella. Man kan säga att vi gick i karantän, då det inte är bra med besök av andra människor och djur som kan föra med sig bakterier till de små. Stella skötte i sin tur sina valpar jättebra och hade mycket bra mjölk att ge dem. Så de växte fort och snart hade 3 veckor gått och de både såg och hörde. Började gå på alla fyra!

Valpköparna kom på besök när valparna var ca 5 veckor och tittade på dem. Vi hade lyckan att finna de rätta köparna till två av valparna. En liten tik behöll vi.

Slutet av augusti firade jag jämt. Det blev ca 10 dagar med bubbel varje dag. Det bubblade nästan ur öronen tror jag. Men många trevliga kvällar med släkt och vänner. Vädret visade sig dessutom från sin bästa sida. Vi kunde sitta i nybyggda paviljongen och njuta från morgon till kväll. Dessutom kräfttider – så det var bara toppen.

Mitten på september var det överlämning av de små liven. Som nu inte var så små längre, utan ett gäng busiga valpar som var överallt och skuttade. Blev lite tyst när två av dem flyttade till sina nya hem. Kändes trots allt lite vemodigt när de lämnade  oss.

Veckan efter var det dags för operation. Gula Fläckens hål skulle lagas och det i Lund. En fantastisk operation. Lokalbedövning och lugnande det var allt. Trodde aldrig jag skulle klara detta. Men det gick över förväntan. Läkarna och teamet var fantastiska. Hemresan satt jag och tittade ner i knät. Detta eftersom man sprutar in gas i ögat och då måste ha huvudet framåt böjt i 3 dygn för att inte gasen  skall ”runna” bort. Dessutom ett måste sova på magen med näsan neråt, inte lätt när man har svårt för att t o m sola liggandes på magen.  Efter dessa dagar håller man huvudet lite lagom nere.  Tiden gick bättre än jag trott och nu är vi inne i oktober.

Dags för en valpträff med valparna i Stellas första kull, de är nu 10 månader. Tyvärr två återbud, ett för sjukdom och ett för begravning. Men Vera (Kennel Pick Me Up:s Olga) och Malte (Kennel Pick Me Up:s Nikolaj) kom. Vera med sin vän Ella, en liten söt cavalierstik.

Det blev fullt ös med 5 hundar springandes i trädgården och inne i huset. Det var fullt ös kan man säga. Hundarna hade jätteroligt och nog tror jag Stella förstod att det var hennes valpar, för hon slickade dem och höll på med dem hela tiden.

2016-10-16-16-13-06

När de åkte hem så blev huset tyst och tomt. Vi hade två trötta hundar Stella och lilla Stacy som lekt med sina storasyskon.

Oktober börjar bra. Besök av råtta i väggen. Anticimex kom hit och satte fällor både under diskbänken – ända dit in var de, samt i torparegrunden.  Allt lugn o ro. Tro det jag! Nej då, ca tre veckor efter var det dags för ……. Vattenskada. Hundarna visade på att nåt var vid diskmaskinen. Det var det, Det var vatten, vatten under diskmaskinen in under diskbänken och ner mot vägg och grund. Besiktning av Anticimex  som konstaterade att råtta gnagt sönder röret för inkommande vatten till diskmaskinen. Så var det med det

Snickare kommer och tar upp golvet, River bort i hela köket. Öppnar ner till torparegrunden. Byggfläkt som står och brummar i en vecka. Ja arbetet tar sin lilla tid, men efter 2 veckor hade vi golv igen. Vi väntar bara på att diskmaskinen skall kopplas in.

Mitt i allt detta får vi båda en Virus som däckar oss helt. Först Jan min man och sedan jag. Båda till läkare. Virus, cocilliana mot hosta. Min hals (som saknar mandlar) ilsket röd och öm. Nu har det gått två veckor, vi är bättre men inte bra. Jag framförallt sover inte en hel natt utan att h osta och h osta. Koka honungsvatten, citronvatten osv.

Hösten är förbi och vi går snart in i december. Kan minnas de vackra dagarna i skogen och vår Japanska blodlönns underbara färger

 

 

 

h1

Nu har valparna kommit

30 juli 2016

Stella fick sina valpar redan lördagen den 16 juli 2016. Klockan 04 fick hon den första valpen när hon var på toalettbesök i trädgården. Därefter kom det 2 stycken ganska snabbt. Lördagen blev inte som en vanlig lördag. Det blev full fart på allt och att bara ägna sig åt Stella och de tre små underbara knytena.

Nu har det gått två veckor och de äter väldgit bra De har ökat sin födslovikt långt mer änd det dubbla. Igår började de öppna sina ögon. De började också att försöka ta sig fram på alla sina 4 ben istället för som tidigare dra sig fram med frambenen. Stella sköter dem bra, ligger i valprummet fd TV-rummet antingen intill dem i valplådan eller på golvet (svalare). Hon som matstrejkat så (fanns ingen plats för mat i ´magen, gått upp nästan 4 kg) Nu äter hon och är väldigt lugn och harmonisk.

Det är rogivande höra de smås smackande när de diar och sedan se dem bara somna så gott!