Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Det känns bra och rätt att prata om det. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?
Jag rekommenderar, uppmanar dig som känner det minsta lilla konstiga att ibland kommer inte orden som du vill, att det känns som om du inte kan finna orden, läpparna/munnen vill inte forma ordet eller om du plötsligt inte kan räkna lika bra som innan, SÖK kolla med vårdcentralen i GOD TID. Det var så jag gjorde.
Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?
Medicinen eller krypande Alzheimer gör att jag blir tröttare än förr mitt på dagen, att min mage gör uppror med jämna mellanrum. Men det är inget som jag tycker påverkar mig. Det som påverkar är nog att man ibland blir nedstämd och på gränsen deprimerad. Värst är att bli dämpad och tappa energin för mig som alltid haft flera järn i elden på en gång. Ibland kan sitta och tänka ska jag städa idag eller gå ut med hundarna. Det kan ta tid komma till skott, sen blir det ut med hundarna. Vilket gör att energin triggas igång och jag kan börja städa. Men att komma dit är jobbigt och tar tid, halva dagen eller så.
Man funderar mycket på framtiden, planerar än det ena och än det andra. Sen tänker man …… Är det lönt, jag kanske aldrig kommer dit. Vad vet jag om framtiden, men vem vet det? Alltså försöker jag lägga det bakom mig, men som ett spöke finns det där ändå.
Trots allt ser jag framåt och tänker det göra i fortsättningen. Jag skall kämpa för att få vara frisk och bli 100 år som lovat barnen fast det är långt dit, eller ….. 20 år. Den som lever får se.
Monica GH´s Blogg 