Archive for the ‘Bromsmedicin’ Category

h1

Att drabbas av Alzheimer !

28 september 2025

Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Det känns bra och rätt att prata om det. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?

Jag rekommenderar, uppmanar dig som känner det minsta lilla konstiga att ibland kommer inte orden som du vill, att det känns som om du inte kan finna orden, läpparna/munnen vill inte forma ordet eller om du plötsligt inte kan räkna lika bra som innan, SÖK kolla med vårdcentralen i GOD TID. Det var så jag gjorde.

Jag har skrivit om det tidigare och jag mår faktiskt bra. Enligt senaste besöket på Minnesmottagningen har jag ingen riktig ”diagnos” än, dvs jag har en Alzheimer på gång i väldigt tidigt stadium, man kan se fläckar på hjärnan som visar att det är en begynnande Alzheimer. Vilket gör att den medicin jag nu äter är mest ”lugnande” inte bromsande. Den medicin som finns laglig i England är inte till hundra släppt i Sverige än. Den är godkänd, men har ännu inte släppts här. Den är enligt vad jag uppfattat bra till dem som är i tidigt stadie och det är ju jag, vilket innebär jag hyser stort hopp att när den släpps så kan jag få den, men frågan är NÄR?

Medicinen eller krypande Alzheimer gör att jag blir tröttare än förr mitt på dagen, att min mage gör uppror med jämna mellanrum. Men det är inget som jag tycker påverkar mig. Det som påverkar är nog att man ibland blir nedstämd och på gränsen deprimerad. Värst är att bli dämpad och tappa energin för mig som alltid haft flera järn i elden på en gång. Ibland kan sitta och tänka ska jag städa idag eller gå ut med hundarna. Det kan ta tid komma till skott, sen blir det ut med hundarna. Vilket gör att energin triggas igång och jag kan börja städa. Men att komma dit är jobbigt och tar tid, halva dagen eller så.

Man funderar mycket på framtiden, planerar än det ena och än det andra. Sen tänker man …… Är det lönt, jag kanske aldrig kommer dit. Vad vet jag om framtiden, men vem vet det? Alltså försöker jag lägga det bakom mig, men som ett spöke finns det där ändå.

Trots allt ser jag framåt och tänker det göra i fortsättningen. Jag skall kämpa för att få vara frisk och bli 100 år som lovat barnen fast det är långt dit, eller ….. 20 år. Den som lever får se.

h1

Alzheimers sjukdom

19 juli 2025

Har följt Kim Kärnfalk dokumentär om hur hon drabbades av Alzheimer sjukdom. Tänkte först inte titta eftersom det berör mig mycket. Jag drabbades ju av det och fick en diagnos hösten 2024. Diagnosen är i väldigt tidigt stadium, nästan obefintlig symptom, men vid prov på ryggmärgsvätskan visade det att där finns vissa väldigt små förändringar. Vilket innebar att jag började med medicin i december 2024.

Jag säger som Kim, jag finns här och nu, men vad händer sen? Jag tänker det, kommer bli värre, men när? Om 1 år, om 5 år eller när? Vad händer då? Tar min medicin varje dag. Magen påverkas, man blir trött, får problem med diare. Vilket man kunde sluppit! I övrigt känner jag inget nu. Men när?

På något sätt iakttar jag mig själv mycket mer än tidigare. Hur mår jag? Står under kontroll av Minnesmottagningen, vid varje ökning av medicinen får jag göra EKG.

Jag hyser dock hopp om framtiden, gäller ta vara på den.

h1

Att bli äldre

02 maj 2025

Finns det nåt mer man trängt bort. Inte tänker man på hur saker och ting förändras när man blir äldre. Som kvinnor i klimakteriet. Kan bli en otrevlig upplevelse – om man INTE vet nåt! Exempel, hur hade min mamma det, vissa saker går ju i arv. Kroppen förändras, vare sig man vill eller ej, oavsett om man tränar så tar åldern ut sin rätt. Som att ta på sig sockarna, det kan vara jobbigt, får sämre balans. Eller det där med att få värk lite här och där, hur hade min mamma och min pappa det Bli dement, ja min pappa blev det, inte mamma. Men jag har en morbror fyllda 101 år i april. Han är pigg, alert, bor hemma, har visserligen hemtjänst som hjälper med mat och lite sånt. Han följer sporten på TV, lägger pussel, läser korsord osv Alltså helt frisk. Haft stroke för några år sedan, men har repat sig från de sviterna.

Vad jag tänker på och menar VARFÖR pratade jag inte med min mamma om hur det var för henne, vad hade hon för problem, varför sa hon inget. Det är nåt jag saknar idag. Hur hade min mormor och de andra det när de blev gamla. VARFÖR pratar man inte om sånt. Alltså vill jag berätta för min dotter hur det är. Vad jag vet är det ingen i min familj, släkt som haft Alzheimer. Men det har jag fått, även om det är väldigt obefintlig symptom så finns det där. Tack o lov för jag själv kände det var nåt som var fel, och min läkare tog mig på orden. Hon nästan bad om ursäkt när hon frågade om jag ville gå vidare med undersökningen. Självklart jag ville, ju tidigare man kan behandla det med symtom lindrande medicin är det ju bra. Finns ingen bromsmedicin är, jo det finns men inte helt ok släppa den.

Tja funderingar har man ju alltid. Men det skadar inte, utan tvärtom bra om man pratar med sina föräldrar om hur de har det, hur de upplever att bli äldre.

h1

Alzheimer fortsättning

28 mars 2025

Det har gått en tid nu sedan jag började med medicinen och den fungerar bra för mig. Som det är idag har jag inga som helst problem med det. Jag står under ständig kontakt och kontroll av Minnesmottagningen, gör EKG med jämna mellanrum, telefonkontakt med sköterskan i samband med det. Det gör att det hela känns väldigt tryggt. Har ju lovat mina barn att bli 100 år, så det blir nåt att jobba för. Min morbror fyllde häromdagen 101 år, är pigg, bor hemma, koll på skidskytte och idrotten på TV, löser korsord och lägger pussel. Med andra år en väldigt frisk man.

Jag försöker äta sunt, går mina promenader med våra två hundar varje dag. Försöker sätta mig vid min roddmaskin ofta. Skadade mig för några veckor sedan, dum nog att lyfta något väldigt tungt. Det smällde till i min onda axel, sa några fula ord. Fortsatte med mitt jobb. Resultatet var att bicepssenan i axeln gick av och jag fick en höger arm som såg ut att vara väldigt vältränad med en fin muskel. Men det var ju inte så. Den där sk muskeln var ju bicepssenan som åkt ner och lagt sig där. Akuten nästa, men man gör inget åt det. Smärtlindring och sen skall det bli bra. Får alltså ha en ”muskel” som putar ut för alltid. Så länge det inte värker så OK

Nu är våren på gång och det gäller ta vara på tiden, ut i solen och börja med trädgårdsarbete! Har varit ute i skogen, grillat med barnbarnen, såg vargspår, spännande tyckte de. Här var mycket dimma några dagar och det kan vara vackert.

h1

Alzheimer symptom

29 januari 2025

När man blir överrumplad av att man bär på Alzheimers syndrom. Tänker berätta hur det gick till. I början på 2024 kände jag ibland att jag inte fick fram orden. Det hände inte varje dag, inte varje vecka men det hände. I början på våren frågade jag min husläkare om det. Jag tänkte en ”tia” eller så. Hon gjorde en ordentlig kontroll på mig, hittar inget fel, men tyckte jag skulle göra en MR röntgen på Sahlgrenska. Idag är jag är mycket tacksam för det.

Början på maj var jag på röntgen visade vissa små förändringar. Min läkare tyckte då jag skulle göra den där testen (demens) då man kollar hur man klarar vardagen, kan klocka m. Det gjorde jag i början av augusti.. Gick bra, missade något. Då ville min läkare jag skulle gå vidare till Minnesmottagningen.

På Minnesmottagningen gjordes många kontroller både läkare och kurator mfl. De togs mycket prover. Till sist blev det prov på ryggmärgsvätska. Då kom beskedet. Begynnande Alzheimer i ett mycket tidigt stadium. Vilket var väldigt bra, för att då kan man sätta in sk. ”bromsmedicin” tidigt. Jag blev lite chockad, men samtidigt väldigt tacksam för att jag kom under behandling så tidigt, vilket verkar vara ovanligt. Tror många kanske inte känner av symtomen lika tidigt som jag gjorde. Eller så man vill inte känna av det.

Tillsammans med min man har vi gjort besök hos läkare, sjuksköterska och kurator. Personalen är underbar och jag känner mig väldigt trygg i detta. Utöver talet som ibland hakade upp sig, fick jag svårt räkna. Min man och jag märkte det när vi spelade kort – jag är duktig på matematik – plötsligt kunde jag inte räkna ihop resultatet. Nu efter jag fått bromsmedicin är det inga problem att räkna och inga problem med talet – mycket positivt. Det är ju ingen bromsmedicin i den bemärkelsen att man blir fri från Alzheimer, men det dämpar och kan fördröja händelseförloppet att det bli värre.

Än så länge lever jag som vanligt, har inga problem med något. Jag tränar på roddmaskinen nästan varje dag, äter mer grönsaker, min man ser till att jag får i mig nyttig mat. Jag promenerar med våra hundar, ibland minst 5-8 km om dagen. Jag ser framåt, har lovat mina barn att jag skall bli 100 år, det kan ju vara svårt oavsett Alzheimer eller inte. Nu ser jag fram mot att det kommer medicin som kan stoppa förloppet och man blir ”frisk”

Jag har valt att berätta om detta för mina vänner, det känns bra att de vet om jag någon gång missar en träff eller något annat. Eller tappar tråden då jag pratar. Fast det har jag hört att många gör så det är nog varken åldern eller Alzheimer skyldig till. Men det där med att ha koll på möte, besök mm till det behövs almanackan. Den hänger på väggen och finns i min mobil. För bara jag skriver upp det så glömmer jag inte bort det.