Archive for the ‘Covid-19’ Category

h1

Ibland blir det mycket

21 april 2025

Upptill min diagnos 2024, Alzheimer och Jan, min man som gjorde en komplicerad och långdragen hornhinnetransplantation och vad allt detta inneburit för oss båda, så känner jag: En olycka kommer sällan ensam, benägen att tro på det. Sista två åren varit kantade av diverse problem, som blodproppar på lungan, covid två gånger, samt allt som hänt våra hundar. Stella fick juvertumör för ca två år sedan, operation gick bra, veterinären lyckades ta bort allt. Sen har det varit analsäcksproblem bl a för Lisa, men även någon gång för Stacy. Samt varit magsjuka, smittats, fått i sig nåt dåligt ute på promenader, Stacy och Lisa varit inlagda på djursjukhuset. Stella fick livmodersinflammation i slutet av augusti 2024, opererades akut och slutade bra. Lisa problem med analsäckarna jultid 2024, opererade bort analsäckarna i slutet av januari 2025, lyckad operation. Sen gick hon tragiskt bort 19 februari 2025. Stacy hade fått en knuta på huvudet, opererades 14 april 2025. Även den operationen gick bra. Men bara 5 dagar senare får  hon livmodersinflammation på påskaftonen.

Vi fick akut köra kl 22 på natten till Blå Stjärnan i Göteborg, numera finns den i Mölndal. Hon fick kateter satta, var trött och somnade. Det blev röntgen och konstaterat att hon måste opereras. Vi var hemma igen 04.30. På förmiddagen ringer personalen och berättar att natten varit okej, lite illamående av medicin,  operation efter kl 13 på påskdagen. Senare vid 17-tiden ringer veterinär Gustaf Svensson (den veterinär som 2009 opererade vår James Bond, då taket på hans ryggrad/kotorna hade sjunkit in och lagt nerverna i kläm, en stor ryggoperation. Lyckad operation) Han berättar att Stacy nu är opererad och allt gått bra, hon skall få komma hem på Annandag påsk. Tack och lov!

Hon som tyckte så illa om kragen efter operationen några dagar tidigare då de tog bort knutan på hennes huvud. Hon kunde/ville inte kissa, inte dricka vatten, kunde inte sova. Höll mig vaken nästan en hel natt. När vi tog av kragen blev hon lugn, samt hon kliade INTE på sitt sår och stygnen på huvudet. Nu återstår de att se hur det går med kragen efter denna operationen. Tur man har bra försäkring.

h1

Postcovid

11 mars 2023

Precis som om det inte räcker med allt som ben/höft, proppar i lungan, vattenpöl i ögat och corona. Nu är det postcovid, också, dvs trött,ingen energi OCH håravfall. Alltså tappar hår, säkert tappat minst 1/2 av håret om inte mer.

Trött på allt etta. Känner mig helt frisk, trots lite trött o andfådd. Men frisk o kry. Gick 20 000 steg häromdagen.

Till på råga alltså POSTCOVID.

h1

Ibland blir det för mycket

03 februari 2023

Hur mycket….

Vi kan börja med den envisa värken i höften, artros eller? Nu har det pågått till o från flera år. Ont gör det nattetid i alla fall.

I Sapa hände nåt. Höften värker som vanligt. Plötsligt fungerar inte höger ben. Varken knät eller höft höll. Benet bar inte. Kunde inte gå trappor, inte lyfta på benet. Höll i sig länge. Kunde inte sova. Fick ha någon hålla i, plus trappräcke för att ta mig upp för trappor. Men efter några dagar haltade jag fram

I Hanoi blev mannen sängliggande. Rejält förkyld, hosta mm. Dagen efter vi kom till Phu Quoc var det min tur, helt utslagen, sov mest.

Sen ok tills vi kom hem. Efter 7 dagar, juldagen fick jag ont i bröstet, vänster sida. Det hugg. Gjorde ont andas. Det blev akuten, EKG inga fel. Men efter skiftröntgen så… 2 blodproppar i lungan. Blodförtunnande medicin. Ett andra besök till akuten, testas för Corona, positivt. Samt att de såg jag haft covid tidigare. När jag var på Phu Quoc??? Hade min man inte förkylning utan covid?

Vidare höger öga fungerar inte efter tidigare operation för hål i gula fläcken, så är det nu nåt fel. Syn 25 % höger, 100 % vänster. Återbesök läkare, finns vätska i ögat.

Sen är det det där med höften. Från höften till knät t o m vristen, gör det ont. Finns ingen värktablett som hjälper. Senaste budet är slemsäcksinflammation, cortisonspruta  hjälpte först, men inte längre

Hur kul är detta? SLUT PÅ GNÄLLET. Finns de som har det värre. Jag låter inte värk mm. stoppa mig. Ibland måste man skriva av sig, så känns det bättre! Nu gömmer vi det!