Ytterligare en helg i husvagnen. Avkopplande och skönt. James Bond, vår härliga Cavalier King Charles Spaniel, älskar åka hit. Det räcker jag säger: Snart skall vi åka till Kungsäter! Då spetsar han öronen, lägger huvudet på sned. Och jag är säker på att han ler. Mungiporna ser ut som det. Sen lämnar han inte mig en sekund. Rädd att vi skall åka från honom. Han studsar runt oss och blir gladeligen lyft upp och in i bilen sedan.
Ibland kan han inte tygla sin glädje, utan brister ut i (hm) glada skall i bilen, lite störande. Men sedan väl framme och han släpps ut, far han runt som ett föl på grönbete. Lycklig springer han runt o kollar om någon katt finns i närheten. Men de har hört oss komma och satt sig i säkerhet. Fast å andra sidan är det nog han som skall sätta sig i säkerhet för dem.
Jag är dock lite rädd han skall råka illa ut. Här går en räv. Den är stor. Den går precis runt husknuten, kollar om det finns kattmat kvar. Tänk om räven och James stöter på varandra. Ve o fasa, vad händer då? Sen kan den ju ha rävskabb också, fast den såg fin ut då den gick utanför köksfönstret när vi var inne i huset.
Sen när kvällen kommer och vi går in i husvagnen för att ha det lite mysigt. Tända ljus, öppna en flaska vin, kanske ta lite ost o kex. Då kryper han in under kojen, lägger sig på en värmeslinga och njuter. För tyvärr är det ju så att han skall inte kuta runt så där, han skall, liksom jag vara försiktig med sin rygg. Men tala om det för en hund? Tja – vi får hejda honom när han blir för yster.


Ibland går det ner åso går det upp! Det är faktiskt sant. Jag tyckte allt var nattsvart när det gällde vår hund James. Nästan så jag kände jag räknade dagar o veckor. Men nu….. Nu känns det bättre! Samtal med veterinären på Blå Stjärnan, specialist på ryggar. Han förklarade för mig lite om operationen och efter operation. Dessutom har jag talat med försäkringsbolaget. Om han, James alltså, inte får akut ont igen, utan vi kan hålla honom smärtfri och att han mår bra så väntar vi med operationen till maj. Men vi skall ha kontakt med veterinären i februari igen. Det känns jättebra!

Efter en timmes lång skön promenad närmar vi oss hemmet. Då plötsligt utan förvarning en katt hoppar upp på ett staket intill sin ägarinna. Ca 20 meter från oss.
är så, då kanske vi kan operera honom i alla fall. Han slipper ha ont och vi slipper oroa oss för honom och framtiden.
På måndag ringer jag Blå Stjärnan och be om en telefontid med aktkuelle veterinär. Sedan gör vi ett återbesök och kontroll. Därefter får vi se vad som sker. Räcker inte våra pengar får vi låna. Pengar avgör inte när det gäller liv eller död!

