I Vietnam firar de nytt år på samma dag sm kineserna mfl gör. Det är det största dagen på- året. De firar inte bara den dagen, utan hela veckan. De reser till sina föräldrar, släktingar och vänner. Det är viktigt med dessa besök. Man firar med god mat, en speciell riskaka, som är kokt ris med fläsk inlindat i bananblad och som får ”koka” länge. Sedan är det en sed att skicka man upp en ”luftballong” på den skriver man sina önskningar eller kanske namnet på sin käresta
När man blir överrumplad av att man bär på Alzheimers syndrom. Tänker berätta hur det gick till. I början på 2024 kände jag ibland att jag inte fick fram orden. Det hände inte varje dag, inte varje vecka men det hände. I början på våren frågade jag min husläkare om det. Jag tänkte en ”tia” eller så. Hon gjorde en ordentlig kontroll på mig, hittar inget fel, men tyckte jag skulle göra en MR röntgen på Sahlgrenska. Idag är jag är mycket tacksam för det.
Början på maj var jag på röntgen visade vissa små förändringar. Min läkare tyckte då jag skulle göra den där testen (demens) då man kollar hur man klarar vardagen, kan klocka m. Det gjorde jag i början av augusti.. Gick bra, missade något. Då ville min läkare jag skulle gå vidare till Minnesmottagningen.
På Minnesmottagningen gjordes många kontroller både läkare och kurator mfl. De togs mycket prover. Till sist blev det prov på ryggmärgsvätska. Då kom beskedet. Begynnande Alzheimer i ett mycket tidigt stadium. Vilket var väldigt bra, för att då kan man sätta in sk. ”bromsmedicin” tidigt. Jag blev lite chockad, men samtidigt väldigt tacksam för att jag kom under behandling så tidigt, vilket verkar vara ovanligt. Tror många kanske inte känner av symtomen lika tidigt som jag gjorde. Eller så man vill inte känna av det.
Tillsammans med min man har vi gjort besök hos läkare, sjuksköterska och kurator. Personalen är underbar och jag känner mig väldigt trygg i detta. Utöver talet som ibland hakade upp sig, fick jag svårt räkna. Min man och jag märkte det när vi spelade kort – jag är duktig på matematik – plötsligt kunde jag inte räkna ihop resultatet. Nu efter jag fått bromsmedicin är det inga problem att räkna och inga problem med talet – mycket positivt. Det är ju ingen bromsmedicin i den bemärkelsen att man blir fri från Alzheimer, men det dämpar och kan fördröja händelseförloppet att det bli värre.
Än så länge lever jag som vanligt, har inga problem med något. Jag tränar på roddmaskinen nästan varje dag, äter mer grönsaker, min man ser till att jag får i mig nyttig mat. Jag promenerar med våra hundar, ibland minst 5-8 km om dagen. Jag ser framåt, har lovat mina barn att jag skall bli 100 år, det kan ju vara svårt oavsett Alzheimer eller inte. Nu ser jag fram mot att det kommer medicin som kan stoppa förloppet och man blir ”frisk”
Jag har valt att berätta om detta för mina vänner, det känns bra att de vet om jag någon gång missar en träff eller något annat. Eller tappar tråden då jag pratar. Fast det har jag hört att många gör så det är nog varken åldern eller Alzheimer skyldig till. Men det där med att ha koll på möte, besök mm till det behövs almanackan. Den hänger på väggen och finns i min mobil. För bara jag skriver upp det så glömmer jag inte bort det.
Sedan maj 2024 har jag haft problem med inloggningen. Nu har jag äntligen löst problemet så nu tror jag det skall fungera – hoppas jag.
Resumé: 2024 är slut och det var skönt. Det året har varit kantat av problem, varit läkarbesök, veterinärsbesök och bilverkstäder hela tiden. Började redan i januari med veterinärsbesök för dålig mage. Därefter var det en av tikarna som lyckades dra en söm från en kudde. Hon fick läggas in och veterinären röntgade och mycket riktigt där låg en tygremsa i tarmen. Efter lavemang kom den ut, 75 cm lång. Man kan undra hur hon lyckades få in den.
Därefter blev en tik dålig i magen, förmodligen nåt hon ätit ute. Blev inlagd ett par dagar tills magen var bra igen. Därefter tandläkarbesök för Lisa och dra några tänder, blev två besök
Sen blev det fram i augusti en av dem fick analsäcksinflammation. Den två tikar som fick läggas in, en var dålig i magen, orsak??? Den andra hade livmoderinflammation och fick opereras omgående. De låg inne tre dagar på olika avdelning. Men rastplatserna var intill varandra med stängsel mellan. Så de kunde träffas lite trots allt. Inte slut med detta. Det blev analsäcksinflammation för den yngsta igen. Blev 4 besök innan det var klart. Då bestämde vi att nu får man operera bort hennes analsäckar. Vilket skall ske i slutet av januari.
Min gamla SAAB som alltid gått bra, utan problem, fick problem efter att vi fick aktivera en ny nyckel eftersom den gamla nyckel var borttappad. Efter det började problemen. Displayen ”sa” nyckel ej installerad, gå till verkstad. Vilket jag gjorde, de hittade inget fel. Men felet var att varje natt tog batteriet slut. Vi kunde ladda det flera dagar och köra. Men dagen efter inget batteriet. Sommaren gick och bilen stod still. Det tog många turer hos en annan verkstad, först i höstas fick de kläm på hur de kunde lösa problemet. Nu går den, men jag känner en viss oro trots allt.
Jag skrev läkarbesök också, min man har haft problem med ett öga. Det bestämdes i våras att han skulle opereras i Lund. Många turer till Lund för undersökningar och förberedelser så blev det en hornhinnetransplantation i början på december. Flera återbesök till Lund, sen Halmstad. Operationen är lyckad och nu har han fått syn så bra att han kan få köra bil igen.
Slut på gnällandet. I stort sett var det trots allt ett mycket bra år för oss. Min dotter bjöd in till en kusinträff, hemma hos os. Det var min bror och jag samt våra barn och barnbarn. Vi blev 24 pers till frukost och 10 nattgäster hos oss. Väldigt lyckat och roligt.
Själv hade jag problem med talet i våras, men det blir ett eget kapitel om det. Nu hoppas jag att 2025 blir ett bättre år för oss och att vi alla får vara friska
Finns ett ordspråk som säger: När man har roligt går tiden fort!
Kan inte göra annat än att hålla med. Det har nu gått inte ett år men tre kvartal sedan jag skrev i min blogg. Jag som har skrivklåda egentligen. Men tiden rusar fram och man hinner knappt med. Varför sätter du dig inte ner och läser en bok säger mina barn. Men hur skulle jag ha tid med det. Nu är vi i maj månad och jag planerar för sommaren som snart känns som den vore över.
Stella har blivit opererad för juvertumör, med gott resultat. Lisa åt upp en bit av en kudde och hamnade hos veterinären i 6 dagar, allt gick bra som tur var. Stacy fick konstiga diarréer och behövde veterinär, det blev två nätter för henne. I övrigt har vi alla varit friska så gott som.
Jag har renoverat, dvs målat och tapetserat TV rum, sovrum och en lång hall. Inspirerad av ”Vem bor här” TV1. Det innebar att även taken fick färg o inte längre är vita. Därutöver har jag bottenmålat vår båt vi köpte, lite större än en eka och vi kan sova över i den. Sedan har jag målat alla staket runt altan mm vita. Ser så fräsch ut. Mina vackra klängrosor tog stryk förra året så jag har fått klippa bort mycket visset, döda grenar. Men kan dock se att det kommer många nya skott, så nästa sommar kanske i har vackra rosor igen.
Känns som hela våren bestått i att måla och tapetsera samt se över mina rosor. Fast min man och jag hann med en mycket trevlig utflykt till Hornborgasjön, Varnhems klosterkyrka, Gudhems gård och mycket mer. Dessutom var vi i Stockholm för att fira min älskade morbror Bernt när han fyllde 100 år. Han är pigg och glad, hälsan i behåll och bor hemma. Tyvärr är hans fru, min moster på boende. Hon är liten och klen men har humöret och minnen, ingen av dem är dement. Otroligt fint. Hoppas jag ärvt hans gener.
Nu har jag uppdaterat min sida och solen skiner, det är snart över +20 gr. Har badat några gånger i havet, i början var det omkring +12 gr, nu visar termometern +21 gr, visserligen vid bryggan. Men det är underbara dopp och små simturer i klart fint vatten.
Nu dags ut i trädgården klippa bort ogräs och mata fiskarna i dammen.
Nu har vår fina kille Rollo flyttat till Nordnorge. Han åker husbil hela vägen dit, över 123 mil. På resan fick han sällskap av hans blivande kompis, nämligen lilla Chili, en söt cavalierstik. Endast 5 dagar äldre än Rollo. De fann varandra här och lekte tillsammans innan de reste härifrån.
Rollo kommer till en fin natur med stora ytor att röra sig på. Han kommer till ett kärleksfullt hem och jag tror han kommer att trivas.
Tiden går som sagt fort. Rollo föddes 22 maj 2023 och är nu 10 veckor. Han har utvecklats till en riktigt härlig kille. Han är social, nyfiken och livlig. Som ensam valp med både mamma Lisa, Moster Stacy och mormor Stella har han det ganska bra. Saknar kanske syskon att leka med, men med alla dessa tre tikar som fostrar honom utvecklas han bra. Han lär sig av dem gå ut i trädgården göra ifrån sig (fast olyckor sker) Han leker/brottas med dem De är tåliga trots han drar dem i både öron, svans och tassar. Han har aldrig krånglat med maten. Äter allt han får, skulle gärna ätit mer 🙂
Han valpbesiktigades och godkändes 28 juli. Personalen tyckte han var så härlig att de lade ut en bild på honom på deras hemsida.
Han har haft koppelträning, sista gången gick han tillsammans med Stella och det går väldigt bra.
Men det börjar bli dags för honom att lämna oss. Vet inte, men det känns extra svårt att lämna en valp som varit utan syskon och alltså fått extra mycket uppmärksamhet och kärlek från oss. Vi har inte än bestämt oss för vem/vilka som skall få bli hans nya familj. Det är alltid ett svårt val att göra.
Lisa valpade den 22 maj, lite dramatiskt, vilket innebar besök till Blå Stjärnan i Göteborg mitt i natten. Det gick bra, hon fick 2 hanvalpar varav den första var extremt stor, kom baklänges och fastnade. Det tog tid få ut den, vilket innebar att bara en överlevde.
Det blev en Pick Me Up Rollo, namn efter den kände Ragnar Lodbroks bror, som intog Paris bl a. Idag är Rollo 6 veckor, är väldigt social och duktig hund. Har gått till tidningen (wc) redan sedan första dagen när han fick tidningar på golvet. Ensam liten valp, inga syskon, bara mamma, mormor och en storasyster. Han är fenomenal att leka själv är inget problem för honom
Tja, när man bestämt sig för att para sin lilla tik med Marley och går väntar på när ska hon börja löpa?. Så plötsligt en lördag,en liten brun fläck på golvet? Är det blod eller inte, jo det var det. Kollar Lisa, och visst löper hon. Men när började hon att löpa? Viktigt för att veta för när jag bäst skall para henne.
Måndag morgon till veterinären för att ta ett s k prog-test och ge henne herpesvaccin. Testen låg på över 28. Så samtal till hanens ägare och besök hos dem efter lunch. Parningen gick bra och vi gör den en dag senare också för säkerhets skull. Att de två, Lisa och Marley trivs ihop syns tydligt.
Lisa Marley
Sen börjar en väntan, först för att få tecken på att hon verkligen är dräktig. Det tar några veckor, tydligt tecken är, matvägran. Blir extra mammig och följer mig överallt. Men för att veta lite mer om detta gör jag ett ultraljud Dag 34. Det visar bara ett hjärta som slår. HM, kan det verkligen stämma, tycke nog att de kollade på ett underligt sätt. Men OK visst det händer ibland att där bara är en valp. Tiden går och jag är mer och mer tveksam på dräktigheten, ÄR hon dräktig och är det bara en. Småsaker gör att jag börjar känna oro. Så beslutar mvig för att besöka en av de veterinärer som jag haft mycket kontakt med vid tidigare dräktighet. Vi röntgar Lisa. Och se där finns tå stycken valpar. WOW härligt, inte bara en ensam liten valp.
Men är jag nöjd. Nej, det är jag inte. För magkänslan säger annat, hon har vissa flytningar, vilket oroar mig. Så då bestämmer jag ett nytt ultraljud hos en veterinär jag känner bra, kör till henne, dag 54. Jag får fint resultat, där ligger en valp i varje horn och deras hjärtan tickar som de skall, det låter jättebra. Nu kan jag känna lugn.
Vet inte varför, men denna gången var jag lite mer orolig. Varför?
Bara att vänta på valpningen nu. Förra gången födde hon 5 valpar på dag 58, varav en liten som gick bort. När de är två, kanske de kommer senare, fast om de är stora kommer de kanske som innan, tidigare. Jag tar tempen på henne, först bara morgon och kväll, men nu även lunch. Man skall kunna se på temperaturen var hon befinner sig i tid. I natt vakna jag av att hon bäddade i valplådan OPS tänkte jag, dag 58. Men det blev inget med det, än!
Precis som om det inte räcker med allt som ben/höft, proppar i lungan, vattenpöl i ögat och corona. Nu är det postcovid, också, dvs trött,ingen energi OCH håravfall. Alltså tappar hår, säkert tappat minst 1/2 av håret om inte mer.
Trött på allt etta. Känner mig helt frisk, trots lite trött o andfådd. Men frisk o kry. Gick 20 000 steg häromdagen.
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 