I förmiddags på promenaden med James Bond genom skogen, hördes det en hel konsert av fågelsång, solen försökte tränga ner genom det täta lövverket. Jag följde en liten stig, lätt nertrampad. Var det så här Ayla i Grottbjörnens folk såg skogen när hon vandrade för 35 000 år sedan i skogarna? Jag försöker tänka mig in i hur det var, vad väntade hon sig i skogen, villebrå, någon annan typ människor Neandertalmänniska, mammut? Med vilken styrka, kraft och mod hon vandrade genom urskog, stäpp och glaciärer. Jag blundar försöker se hennes liv framför mig, i tanken blir jag Ayla som vandrar, senare rider på min häst. Duktig är jag på att skaffa mat, nästan allt är ätbart, det finns gott om villebrå att fånga.
Men det där är omöjligt, det går inte att återvända i tiden. Och det vill man kanske inte, kanske man var med där fast man inte vet. När jag läste serien om Grottbjörnens folk försvann jag in i böckernas värld, jag VAR Ayla. Vem vet?
