Idag och ikväll men även i morgon = Ensam hemma. Det var länge sedan min man hade oregelbundna tider, men nu är det dags igen. Vet inte vad jag skall tycka om det? Det är INTE kul vara ensam, men samtidigt får man väldigt mycket gjort. Eller så är det så att man gör en massa saker för att slippa känna sig ensam. Jag vet inte!
Men jag saknar min man, vill han kommer hem snart! Men jobbet går först!
Alltså, jag bara älskar sådana här historier, det får mig till tårar och rör vid en väldigt öm punkt. Tala om trogen hund, den sviker inte sin vän i nöden.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5180150.ab
Detta i motsats till grannens katt. De har haft två stora katter. Vackra välmående katter, som enligt frun i huset var så viktiga. De kollade att de kom in på natten, de kollade var de höll hus mm. Men idag, kommer där in en liten söt katt i en annan grannes trädgård. Men den var egentligen inte liten. Utan den var undernärd. Den hade ingen ork i kroppen, det blåste, de fick katten att vackla, kunde inte hålla balansen.
När jag gick hem satt den utanför. Jag kunde inte motstå att klappa den. Den öppna mun för att jama, men fick inte fram ett ljud. Jag klappa den. Det var som att klappa ett skelett med skinn över. Det var helt fasansfullt. Jag hade just hämtat en trea grädde hos mina vänner. Så jag öppnar grädden och häller upp i min hand. Oj, vad katten lapade i sig grädden. Men sedan ville hon följa med mig hem och det går ju inte.
På måndag ringer jag miljö- och räddningsnämnden, de ansvarar för djurens hälsa och väl. Jag gör en anmälan. Ingen människa får behandla något djur eller människa så illa.
En liten rapport om hur det går för oss, min man och mig med vår bantning enligt GI-metoden. Jo, det går bra, vi äter gott och mår bra. Om man inte gör som jag – glömmer att dricka och får hemsk värk i benmuskler och rumpans muskler. Min man har gått ner 9 kg och jag står på 3½. Tycker det är godkänt, framförallt min man. Han har testat allt. Detta är första gången det går så här bra, men han får ju äta allt sånt som han gillar.
Vi fortsätter!
I förmiddags på promenaden med James Bond genom skogen, hördes det en hel konsert av fågelsång, solen försökte tränga ner genom det täta lövverket. Jag följde en liten stig, lätt nertrampad. Var det så här Ayla i Grottbjörnens folk såg skogen när hon vandrade för 35 000 år sedan i skogarna? Jag försöker tänka mig in i hur det var, vad väntade hon sig i skogen, villebrå, någon annan typ människor Neandertalmänniska, mammut? Med vilken styrka, kraft och mod hon vandrade genom urskog, stäpp och glaciärer. Jag blundar försöker se hennes liv framför mig, i tanken blir jag Ayla som vandrar, senare rider på min häst. Duktig är jag på att skaffa mat, nästan allt är ätbart, det finns gott om villebrå att fånga.
Men det där är omöjligt, det går inte att återvända i tiden. Och det vill man kanske inte, kanske man var med där fast man inte vet. När jag läste serien om Grottbjörnens folk försvann jag in i böckernas värld, jag VAR Ayla. Vem vet?
You are currently browsing the Monica GH´s Blogg blog archives for the day lördag, 13 juni, 2009.
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 