Ja det kan man fundera över eller rättare sagt det borde man kanske gjort för länge sedan, inte när man närmar sig 80 år. Vem tänkte på att man kan få ont i kroppen, bli lite stelare, kan få artros, se sämre, höra sämre, blir glömsk och bli dement eller få Alzheimer.
Tänk om man visste hur man kunde förberett sig inför allt detta. Kanske gjort längre promenader i snabb takt, tränat lite mer, gått på gym, simmat eller nåt än mer avancerat, vad vet jag.
Men ett vet jag nu, artros i fingrarna och i ett knä, det känns som det kommer i andra knät med. När jag går ut med hundarna och de gör ifrån sig och jag skall plocka upp, ja då är det svårt. Eftersom knät är svullet och stelt är det svårt böja sig ner och plocka upp efter dem, det är nästan så man står på huvudet. Inte speciellt smidig känner man sig. När ena höften ömmar och man skall klättra upp på en stege är det förenat med livsfara, nästan i alla fall.
Men nog om gnäll nu. Jag skall inte klaga, jag är frisk trotsa allt och jag kan gå härliga promenader med hundarna. Dock inte klättra i berg eller nåt i den stilen. Jag både hör och ser bra (med läsglasögon) Jag lever väl som vanligt, inga krämpor som behöver medicin, ja förutom medicin för Alzheimer förstås. Men även med det lever jag som vanligt – än så länge. Jag kör bil, sköter trädgården, renoverar inne om/när jag får lust. Gör gärna pannkakor eller bakar bullar till barnbarnen.
Det finns så mycket annat som är bra, jag kan fortfarande sy, även om det än tar lite längre tid och svårt trä nålen. Jag kan läsa böcker om inte texten är för liten. Har ett dubbelseende som de försökt korrigera genom sätta prissmaglas på glasögonen för det ögat det gäller. Var hos optiker för att få hjälp, slutade med en remiss till ögonläkaren. Det är mer än 6 månaders väntan. Ja, tid har man väl när man är pensionär så det går väl an.
Tänker, varför pratade jag aldrig med min mamma eller någon annan nära äldre anhörig – hur är det bli äldre? Fast vad hade det hjälp, lite mer förbered kanske, men hade man lyssnat på deras gnäll om krämpor. Nej, jag struntar i det, självklart när man blir äldre är ju kroppen inte som den var när man var ung, det är bara att acceptera. Är det inte värre än så här, så leker väl livet fortfarande.
Är optimistisk och positiv. Har tänkt bli 100 år, lovat barnen det. Den som lever får se.
Tiden rinner undan, jag som älskar att skriva får inte ens tid gå till datorn varje dag. Märkligt, att bli pensionär och tiden inte räcker till. Men sommaren försvann väldigt fort, vilket tiden gör när man är i gång var dag. Det största i sommar var väl att jag fick låna en ställning och målade huset från grunden till takbjälkarna. Jag gjorde det, det trodde jag aldrig jag skulle klara. Klänga runt på byggställning vid 76 år ålder. Men det gick. Sedan mycket bad och trädgårdsarbete samt givetvis hundarna och barnbarnen.
Hoppas på en lugn höst fram till årsskiftet i alla fall. Hyser som alla andra ett stort hopp om fred på jorden. Att Ryssland skall sluta bomba Ukraina och hota övriga västvärlden med kärnvapen. Jag upplever honom som något,….. finns inte ord för det, inte som jag skall skriva i alla fall. Det känns som om hela världen hamnat i något overkligt. Något som inte borde ske på 2000-talet.
1 april till 1 november som det är snart, ja under den tiden har det hänt mycket. Det mesta positivt. Vår Stacy fick tre underbart fina och friska valpar i början av maj. I och med det blev vi ju i ytterligare en karantän, dvs både Corona och valpar. Under tiden vi har små valpar kan vi inte ta emot folk, eftersom valparna skall inte utsättas för smittorisker. Vi firade dock midsommar med grillning och poängpromenad som sig bör. Vi fick vårat två sprutor mot Coronan, blev inte sjuka av den.
Sommaren var fin och det var skönt, vi badade mycket, var utomhus väldigt mycket, valparna kunde vara ut i hagen nästan hela dagarna. Sommarn liksom bara försvann. Valparna flyttade. Jag fyllde år, 75 år. Maken och jag åkte till Gilleleje i Danmark i fyra dagar. Helt underbara dagar med strålande väder och långa promenader. Gjorde en avstickare till Själlands Udde som jag för otroligt länge seglade igenom vid en kappsegling, Själland Runt. Märkligt nog behövde vi inte visa upp våra Corona pass när vi åkte in i Danmak.
Vi kom in i september och fortfarande bra väder och vi badade Härligt vatten, bra temperatur och klart vatten. Inga maneter, Plötsligt är september över och vi går in i oktober. Vi har haft biljetter till Mamma Mia på Rondo i Göteborg, köpta i augusti 2019, nu fick vi äntligen gå och se den showen, garanterat det bästa jag sett någonsin. Vi satt vid bord runt fontänen mitt på golvet, man var liksom med i själva föreställningen. Avslutade denna underbara dag/kväll med att sitta på 7:de våningen på Scandic Rubinen vid Avenyn och ha en fantastik kväll med utsikt över Göteborg.
Nu går vi strax in i november. Vi hoppas på valpar i mitten av december eftersom vår Lisa är parad med Marley.
Så äntligen fick även vi lite snö, det snöade i går kväll, det har snöat lite hela dagen. Visserligen är temperaturen runt nollan nu. Men det finns snö. Man kan göra snögubbar och ljuslyktor. Tillsammans med hundarna var jag ute i trädgården en hel del idag. Jag gjorde till och med en snögubbe med morotsnäsa och mandelögon. HM, får se hur länge han får ha den näsan och när han välter för att det töar. Men kul var det med snö i alla fall och vacker solnedgång.
Vilken ”underbar” morgon ! kunde inte sova, klockan ärbara sex!. Går till ”källaren” ska ta in marmeladburkarna, ca 10 stycken. Den här omgången med marmelad lyckades inte, har inte förstått varför, men den blev tunn och stelnade inte. Så jag tänkte ”fixa” till det.
En burk glider ur händerna! Pang krasch, glas o lös marmelad på golvet. Ut med hundarna från källaren. Kletig söt marmelad tillsammans med krossat glas är inget för hundarna at slicka.Sopskyffel försöka fösa upp marmeladen på den, samla upp det som går. Klafs, klafs i kladdig marmelad. Mattan till tvättmaskinen, börjar moppa hela betonggolvet (längesen). Slänger vattnet i toaletten. Häller upp nytt vatten. Var är golvmoppen?????? Hmm åkte den ut i toaletten med skurvattnet! JA!
Vilken mardrömsstart på dagen, jag som kände energin strömma när jag gick upp. Än är dagen inte slut. Upptäcker att vatten från tvättmaskinen runnit ut på golvet, stopp i röret. Under det röret finns en plastback med tvättmedel och liknande. Bland annat hade maken köpt en liten ask med svart färg att lägga i med svarta jeans som tvättas. Den asken var genomblöt, det var svart vatten på hela golvet. Dags att moppa även här. Bad maken ordna röret – nu orkade jag inte med mera problem. Han löst det så klart!
Beställde en On-Line-Kasse med mat, köpte nya apelsiner för att göra ny marmelad. Hämtade matpåsen, av 4 beställda apelsiner var 3 bara att kasta. Var dåliga, mjuka, mögliga. Ibland rinner det över. Jag klagar så gått som aldrig på saker. Men nu, nu ringde jag och klagade. De var inte överraskade. Så de reklamerade mina apelsiner. Nu är jag ju 70+ och gå helst inte o handlar själv, nu ska jag be en väninna eller min man köpa fina apelsiner.
Tja ingen överraskning, felskrivning på etiketten till marmeladburken. Det är ju Från mormor. Inte farmor, men bara någon dag innan jag skrev detta, så blev jag farmor, simpel förklaring men så var det
Det har kommit ny information IGEN om hur vi skall göra nu i Corona tider. Antalet sjuka och avlidna stiger. Vi skall hålla oss hemma från Köpcentrum, inte gå på Gym, jobba hemifrån, studera hemifrån, inte träffa mer än max 8 personer, undvika trängsel, helst inte åka kommunalt, munskydd eller inte? osv osv.
För mig är detta inget problem. Det fungerar bra. Jag har inte handlat i våra stora butiker sedan i februari. jag jobbar inte, är ju pensionär. Maken jobbar, han studerar även hemifrån. Barnbarnen (de två jag träffar) tvättar sig, kramas inte varken med oss eller med kompisar. Utelivet ligger lite på is.
Man börjar bli trött på allt information om vad man inte skall göra, att folk inte följer instruktioner och lyssnar på information. Nu kommer min reaktion! Jag förstår inte, på TV kan man se när de gör inspelningar från gator och torg, där är mycket folk, de trängs, de går ut och äter, handlar, utan munskydd. Ungdomarna kommer gärna i flock. VARFÖR? Varför följs inte dessa uppmaningar? Varför inte ta på ett munskydd? Även om de inte sagt vi måste ha munskydd, kan man väl ta på sig ett på eget initiativ!
Det är ju så självklart att man gör det som de uppmanar oss till. Vi vill väl inte bli sjuka, vill inte dö, vi vill väl inte smitta våra föräldrar, släkt och vänner, inte vill man smitta någon. Helt krasst, det skulle inte behövts så mycket regler och uppmaningar OM folk tänkte efter själva. Det är solklart man aktar sig för att bli smittad, lika självklart man inte utsätter någon för smitta.
Det är jobbigt för oss alla, men när situationen är som den är, då ställer man upp och gör det man behöver för att rädda sig själv och andra.
Nu har det gått mer än fyra och ett halvt år sedan jag stelopererade min tumme. Den läkte bra, med tiden kunde jag nå lillfingret med tummen, med viss möda. Jag har inte haft ont en enda gång! Härlig känsla när man slipper ständig värk.
Det enda bestående menet är, att jag har svårt stänga dragkedjor, ta mindre saker med handen samt att utföra vissa grepp när tummen är stel. Dessutom kan man inte hålla gaffeln på rätt sätt när man äter. Man vinklar/vrider armen lite mycket uppåt/utåt och framåt med armbågen. Vilket kanske stör grannen som sitter till vänster om mig. Om inte, så ser det lite knas ut. Men det får jag ta, hellre det än att ständigt ha ont.
Nu har vår vita julgran kommit fram igen. Lite annorlunda, vit ”plastgran”! Den barrar inte och den lyser upp vacker i vintermörkret. Jag som aldrig skulle ha ”plastgran” men den vita var så vacker. Får se 2021 om den hänge med då?
Varför sover jag inte kan man undra. Ibland finns det nätter som är hopplösa. I natt är en sådan natt. I sängen ligger maken, sover jättegott. Intill mig ligger två av våra hundar, den tredje ligger i deras säng. De snarkar kan jag berätta. Det har hänt jag puffat på maken och sagt ”Vänd på dig, du snarkar!” och han har snällt vänt på sig. Efter en stund snarkar han igen, jag upprepar mitt ”Vänd på dig!” När jag ber honom vända sig om en tredje gång upptäcker jag, det är inte han som snarkar det är hundarna 🙂
Men nu halv tre på natten när man skall sova som bäst, då har jag gjort mig en kopp te, Kvällsro te. Det brukar hjälpa lite. Så nu fördriver jag tiden vid datorn. Jag tänkte skriva om en båt i London som hade som levererat en last med Containrar med bananmos, ni läste rätt. Tullarna tyckte de var nåt konstigt, det var det. 1060 kg med cannabis värt över miljard kronor.
Har också läst i tidningen om den lilla noshörningsungen Amadin,född på Kolmården. Det är en glad nyhet.
Läste om de 59 hundarna som de försökte ta över gränsen till Sverige. Fruktansvärda förhållande, hade inte rastats på 2 dagar. Det stank av avföring, urin och de låg i ”skiten”. En del fick avlivas. .Fattar inte varför folk är så ovarsamma att de köper, beställer hundar från de länderna. Mycket elände och tikarna får föda valpar hela tiden. Det här är ett problem
Sen tänkte jag skrivit om ”Så mycket bättre” det programmet tycker jag är så underhållande och bra. Många artister har presterat så fina tolkningar Lisa Nilsson, Tommy Körberg, Helena Sjöholm, Benjamin Ingrosso , Plura m fl vilka härliga tolkningar
Mitt te har svalnat, kanske dags gå till sängs igen o ta sovmorgon i morron. Kunde läst lördagens och fredagens HN som jag knappt öppnat. Varit hos dottern, som ska ha barn (i går) hjälpt henne lite efter flytten i veckan. Är man i hennes tillstånd skall man inte bära tungt och hålla på, oavsett Coronan. Då får man hjälpa till trots 70+
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin Flum flum.
Monica GH bloggar om allt och inget
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 