Har följt Kim Kärnfalk dokumentär om hur hon drabbades av Alzheimer sjukdom. Tänkte först inte titta eftersom det berör mig mycket. Jag drabbades ju av det och fick en diagnos hösten 2024. Diagnosen är i väldigt tidigt stadium, nästan obefintlig symptom, men vid prov på ryggmärgsvätskan visade det att där finns vissa väldigt små förändringar. Vilket innebar att jag började med medicin i december 2024.
Jag säger som Kim, jag finns här och nu, men vad händer sen? Jag tänker det, kommer bli värre, men när? Om 1 år, om 5 år eller när? Vad händer då? Tar min medicin varje dag. Magen påverkas, man blir trött, får problem med diare. Vilket man kunde sluppit! I övrigt känner jag inget nu. Men när?
På något sätt iakttar jag mig själv mycket mer än tidigare. Hur mår jag? Står under kontroll av Minnesmottagningen, vid varje ökning av medicinen får jag göra EKG.
Jag hyser dock hopp om framtiden, gäller ta vara på den.
Upptill min diagnos 2024, Alzheimer och Jan, min man som gjorde en komplicerad och långdragen hornhinnetransplantation och vad allt detta inneburit för oss båda, så känner jag: En olycka kommer sällan ensam, benägen att tro på det. Sista två åren varit kantade av diverse problem, som blodproppar på lungan, covid två gånger, samt allt som hänt våra hundar. Stella fick juvertumör för ca två år sedan, operation gick bra, veterinären lyckades ta bort allt. Sen har det varit analsäcksproblem bl a för Lisa, men även någon gång för Stacy. Samt varit magsjuka, smittats, fått i sig nåt dåligt ute på promenader, Stacy och Lisa varit inlagda på djursjukhuset. Stella fick livmodersinflammation i slutet av augusti 2024, opererades akut och slutade bra. Lisa problem med analsäckarna jultid 2024, opererade bort analsäckarna i slutet av januari 2025, lyckad operation. Sen gick hon tragiskt bort 19 februari 2025. Stacy hade fått en knuta på huvudet, opererades 14 april 2025. Även den operationen gick bra. Men bara 5 dagar senare får hon livmodersinflammation på påskaftonen.
Vi fick akut köra kl 22 på natten till Blå Stjärnan i Göteborg, numera finns den i Mölndal. Hon fick kateter satta, var trött och somnade. Det blev röntgen och konstaterat att hon måste opereras. Vi var hemma igen 04.30. På förmiddagen ringer personalen och berättar att natten varit okej, lite illamående av medicin, operation efter kl 13 på påskdagen. Senare vid 17-tiden ringer veterinär Gustaf Svensson (den veterinär som 2009 opererade vår James Bond, då taket på hans ryggrad/kotorna hade sjunkit in och lagt nerverna i kläm, en stor ryggoperation. Lyckad operation) Han berättar att Stacy nu är opererad och allt gått bra, hon skall få komma hem på Annandag påsk. Tack och lov!
Hon som tyckte så illa om kragen efter operationen några dagar tidigare då de tog bort knutan på hennes huvud. Hon kunde/ville inte kissa, inte dricka vatten, kunde inte sova. Höll mig vaken nästan en hel natt. När vi tog av kragen blev hon lugn, samt hon kliade INTE på sitt sår och stygnen på huvudet. Nu återstår de att se hur det går med kragen efter denna operationen. Tur man har bra försäkring.
Förra hösten fortsatte jag med att bada nästan varje dag till vi kom in en bit i november. I december blev det ofta bad också, i alla fall varje vecka tills vi kom fram till april. Därefter kom våren och sommarn och då badade man så fort det var bra väder, hela sommaren var det sköna bad.
Men sen kom hösten , fortfarande varmt och skönt i havet för en simtur. Men ingen höst utan stormar och regn, så när havet skummade eller regnet vräkte ner blev det inga bad. Nu i slutet av oktober har jag försökt bada nästan varje dag, i alla fall några gånger i veckan. Vattnet har en temperatur på +9 – 11 grader fortfarande, trots vi är inne i första veckan av november.
Det blir spännande att se om jag klarar att bada ännu en vinter, om vi får is och man får gå ner i en isvak och sätta sig. Hur som helst, inte trodde jag att jag skulle vinterbada. Jag som helst ville ha +22 grader.
Coronan är väl nåt av det värsta man kan vara med om, nog har man läst om pesten, Spanska sjukan med flera epidemier som tagit många liv. Men det finns nåt bra med det hela, jag tror att många svenskar ägnat sig åt att vara ute i naturen. Var och en hittar sin grej det de är intresserade av.
Jag följde med barnbarnen 6 och 7,5 år gamla för att åka skridskor för första gången. Tösen var överlycklig när hon häromdagen hade fått skridskor när hon kom hem från skolan. Lillebror hennes, var lite mer tveksam till detta med skridskor. Men, här finns en liten fin damm i skogen, som fryst så väldigt fint. Dit gick vi för att åka skridskor och för att grilla korv. Temperaturen var tidigt på morgonen över -11 gr, solsken men kall nordostlig vind (man upplever temperaturen som -17 gr) Vid lunchtid var det lite mindre vind så vi gick tappert upp genom skogen till dammen.
Barnen fick sina skridskor och vi stöttade dem lite för att de skulle få känna på hur det var att stå på skridskor. Det är minsann inte så lät i början med balans. Men tösen kom snart på det och gick på isen flera gånger. Bra balans kunde häva eventuell obalans och förhindra att ramla. Lillkillen var lite mer försiktig men kunde få balans ibland ändå.
Att grilla korv ute i skogen, dricka medhavd choklad, finns det nåt så gott! Solen sken och det blev en toppendag.
Några dopp till så här i slutet på januari. Vem kunde tro att vi skulle fortsätta oktober, november, december och nu januari. Nu går vi ju åt rätt håll, varmare eller? Fast det kan fortfarande bli kallare, februari kan vara lurigt. Men, vi fortsätter så gott vi kan med att bada.
Dopp den 26 januari solsken, lite kylig vind och lite över 0-gradigt vatten
Fortsatte dem 28 januari, ca -3-5 gr i luften och 0-gradigt i vattnet, blåser kallt!
Jippi! Vi gjorde det min väninna och jag! 23 januari eftermiddag tog vi ett iskallt dopp. Det var + 2 grader i både luften och i vattnet. Kylig vind, men tack och lov inte långgrunt längre. Det märkliga är, att det är kallt när man står i baddräkt och skall i vattnet, det är kallt när man är i vattnet. Men sen när man går upp och ställer sig på bryggan är det SKÖNT!
Jag har tumvantar med mig. Mina fingrar har varit förfrusna och jag får rätt ont i fingrarna efter badet. Känns som de dör! Sticker o gör ont! Rätt konstigt! Sen hem och duscha, massera fingrarna, ta nåt varmt att dricka, njuta och känna sig duktig. Jag vinter badar för första gången i mitt liv.
Blev ett rejält dopp på dopparedagen. Vad vore en julafton utan ett dopp i havet? Ja, det tog vi reda på. På förmiddagen till frukost tog vi den obligatoriska koppen med riktig varm cacao och smörgås, sedan åkte vi de 900 meterna till havet och tog ett dopp. Därefter hem och sätta sig vid brasan en stund innan det var dags för jullunchen.
Så jag kan rekommendera dopp i havet på Dopparedagen, lite kallt men …..
Det har kommit ny information IGEN om hur vi skall göra nu i Corona tider. Antalet sjuka och avlidna stiger. Vi skall hålla oss hemma från Köpcentrum, inte gå på Gym, jobba hemifrån, studera hemifrån, inte träffa mer än max 8 personer, undvika trängsel, helst inte åka kommunalt, munskydd eller inte? osv osv.
För mig är detta inget problem. Det fungerar bra. Jag har inte handlat i våra stora butiker sedan i februari. jag jobbar inte, är ju pensionär. Maken jobbar, han studerar även hemifrån. Barnbarnen (de två jag träffar) tvättar sig, kramas inte varken med oss eller med kompisar. Utelivet ligger lite på is.
Man börjar bli trött på allt information om vad man inte skall göra, att folk inte följer instruktioner och lyssnar på information. Nu kommer min reaktion! Jag förstår inte, på TV kan man se när de gör inspelningar från gator och torg, där är mycket folk, de trängs, de går ut och äter, handlar, utan munskydd. Ungdomarna kommer gärna i flock. VARFÖR? Varför följs inte dessa uppmaningar? Varför inte ta på ett munskydd? Även om de inte sagt vi måste ha munskydd, kan man väl ta på sig ett på eget initiativ!
Det är ju så självklart att man gör det som de uppmanar oss till. Vi vill väl inte bli sjuka, vill inte dö, vi vill väl inte smitta våra föräldrar, släkt och vänner, inte vill man smitta någon. Helt krasst, det skulle inte behövts så mycket regler och uppmaningar OM folk tänkte efter själva. Det är solklart man aktar sig för att bli smittad, lika självklart man inte utsätter någon för smitta.
Det är jobbigt för oss alla, men när situationen är som den är, då ställer man upp och gör det man behöver för att rädda sig själv och andra.
Nu har det gått mer än fyra och ett halvt år sedan jag stelopererade min tumme. Den läkte bra, med tiden kunde jag nå lillfingret med tummen, med viss möda. Jag har inte haft ont en enda gång! Härlig känsla när man slipper ständig värk.
Det enda bestående menet är, att jag har svårt stänga dragkedjor, ta mindre saker med handen samt att utföra vissa grepp när tummen är stel. Dessutom kan man inte hålla gaffeln på rätt sätt när man äter. Man vinklar/vrider armen lite mycket uppåt/utåt och framåt med armbågen. Vilket kanske stör grannen som sitter till vänster om mig. Om inte, så ser det lite knas ut. Men det får jag ta, hellre det än att ständigt ha ont.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin HÄLSA.
Monica GH bloggar om allt och inget
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 