Första maj och ut i naturen. Det knoppas och det blommar för fullt. Åsnorna trivs med att ha mycket grönt i backen. Livet är underbart!
Ut i naturen!
03 maj 2009Underbara morgon!
02 maj 2009Det är så underbart att vakna och se solen utanför fönstret. I natt åkte jag ett ärende klockan fyra, det var så vackert ute. Koltrastarna spelade för fullt, två tärnor slogs om nåt att äta på en trottoar, en igelkott sprang över gatan. Inte en människa ute, hela staden sov. Hämtade en vän och hennes baby på lasarttet, den lilla stumpan sov så gott i sin bilstol. Väl hemma lyfte jag det lilla knytet, så liten och så söt. Man skulle kunna gå runt med henne på armen hela tiden.
Tillbaka hemma gjorde jag två koppar te och två ostsmörgåsar lade på brickan och tände två ljus. Gick upp och väckte maken, halv fem var klockan. Lite motvilligt vakna han, men det var gott få något tidig frukost. Läste morgontidningen och somnade sedan gott. Vakna till att solen lyste in genom fönstret.
Underbara morgon, jag älskar livet!
Sommardag i april
29 april 2009
Vårblommor
Idag har det nästan varit den varmaste vårdagen någonsin. Över+20 gr. Det sägs vara det varmaste det varit i april. Det är som en sommardag. Men dessvärre skall det bli sämre. Och vad värre är – det stod i HN i morse att om vädret är sånt här i april så blir det oftast regnigt i sommar. Och det VILL JAG INTE.
Här är grönt och det har börjat blomma för fullt. Lite tidigt men det får vi ta.
Körsbärsträd
Strax hemma
Skönt med promenad till och från jobbet. Det blir dessutom steg på min stegräknare. Jag hoppas komma fram till Prag innan den30 maj!
Demensen kom smygande
29 april 2009Nedan har jag skrivit två små för mig viktiga texter. Saker och ting händer ibland som ställer allting på en liten vass spets och får vardagen att gå ur led som man säger.
Min pappa är dement, bor på ett utmärkt boende. Som han själv säger: Bättre kunde jag inte fått det!
Men innan jag/vi förstod att han var på väg att bli dement/alsheimer, så blev man både ledsen och förbannand, när han kunde ringa och anklaga mig för att inte sköta barnen (rätt person att säga det), när han helt plötsligt påstod sig inte vara min far. Alltså såna saker får ju världen att rasa omkring en. Nåväl, det reder ut sig efter 6-7 månader, när han helt plötsligt står utanför på en födelsedag: Hej hur har ni det? Tja, vad svarar man: Hej, kul att du kommer, kom in! Givetvis!
Vad jag inte visste då, men vet nu, var att hans demens hade börjat komma krypande. Hade jag förstått, hade jag anat detta, hade jag inte reagerat som jag gjorde, med förtvivlan och ilska. Idag vet jag, idag kan jag ta det. Även om man ibland vid orättvis beskyllan, kan känna sig sågad vid fotknölarna, man blir ledsen och frusterad. Dock bara för en stund, sen säger man sig själv: Han kan inte rå för det!
Att duga och räcka till
29 april 2009”Nja, det beror nog på att jag är stark att jag kan resa mig och gå vidare när jag utsatts för svåra situationer” sa jag till min läkare när han undrade.
”Jag tror inte du är stark” sa han, ”jag tror du är svag”.
Jag tittade på frågande på honom. Och han fortsatte ”jag tror att du bara försöker vara duktig”.
Då tänkte jag, han har rätt. Det är det jag är och har försökt vara hela livet. Vara duktig för att bli accepterad, för att duga. Min pappa har alltid krävt att man skall vara duktig, någon att visa upp. Var man inte duktig så blev man nedklassad som oduglig och besvärlig.
Och nu, efter det senaste som hänt med min pappa, så vet jag en sak. Jag duger som jag är. Jag behöver inte vara duktig och klara av allt för att vara andra till lags. Om jag inte vill eller kan utföra en uppgift just den dagen som var planerad så vadå? Jag kanske vill gå ut i skogen, eller bara sitta inne och läsa en bok. Jag måste inte alltid prestera saker och ting.
Så från och med nu skall jag inte bry mig om att bevisa för andra att jag är duktig – jag skall göra det jag vill – utan att tänka på vad andra säger om dammtussarna flyger på golvet, eller jag inte hunnit med tvätten, byta gardiner eller något annat trivialt.
Monica 4 december 2002
Du duger
29 april 2009Du duger som du är
Du behöver inte bevisa för andra att du är duktig – det räcker med att du själv vet vad du kan.
Lär dig säga NEJ!
Tänk på vad du själv vill göra och behöver för att må bra.
Krusa inte andra för att de skall tycka om dig.
Du duger som du är
MEN behandla andra så som du vill att de skall behandla dig!
Var stolt över att du är den du är!
Ta vara på ditt liv, varje stund är unik!
Monica 4 december 2002
Färgglada skor – Cowboymode
28 april 2009Det här gillar jag – skor med färg. Inte behöver skorna vara svarta, bruna eller vita. Här är det färg på skorna. Själv har jag ett par knallröda högklackade pumps som favorit och givetvis en lika röd väska till.
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article4945592.ab
Cowboy-mode och Indianstil. Visst är det lite mys, men det känns lite gammalt över det hela. Den stilen är skön gå slappa i ute på landet eller nåt i den stilen.
Marilyn Monroe
28 april 2009
Loved by you – Visst var det nåt speciellt med henne. Synd hon gick bort så tidigt!
Det ReGnAr, goda MINIPAJER
27 april 2009Det regnar ute, ett välbehövligt regn slår mot fönstret. Det är lätt att somna när det regnar, man sover t o m gott. Får drömma att man ligger i ett tält eller en husvagn och hör regnet slå mot tältduken eller husvagnstaket.
Fast jag gillar självklart solen allra bäst, men just nu behövs regnet. Bra dag att baka på. Kolla in receptet på minipajer, Perfekt utflyktsmål, varma som kalla.
Kamphundar
26 april 2009Hörde på P4 Granskar med Gunnar Gramnes, idag om den kamphunden som bet ihjäl en pudel i Sala. Det var inte roligt att lyssna på ägarinnan, Lena, berätta om hur det gick till när en kamphund plötsligt dök upp och anföll hennes pudel. Hon kunde inte göra något. Hunden högg tag i hennes hund i nacken och ryggen, släppte inte taget, bara ruskade pudeln, tills den var död. Hade Lena ingripet så hade hunden med största sannolikhet anfallit henne och bitit henne ganska illa. Lena kunde bara stå och titta på när hennes lilla pudel slets ihjäl, vilken fruktansvärd upplevelse, rena mardrömmen.
Ägaren kom och bar om ursäkt, det var allt. Polis kom och det hela är i väntan på en dom. Hunden är under tiden inlåst. Ägaren hade gått på dressyrkurs med hunden, Kursledaren hade sagt till ägaren att alltid ha hunden kopplad och att den skulle bära munkorg. Detta struntade ägaren i.
Farliga hundar borde vara att jämföras med skarpladdat vapen, anser dressören. Det finns en ny tillsynslag om hundar men den förbjuder inte vissa raser. Hundägaren är ansvarig för sin hund, menar lagen. Men enligt landets mest meriterade polishundförare som är expert på kamphundar finns det många människor som inte kan handskas med sin farliga hund.
Efter att hört programmet kan jag inte göra annat än att instämma med detta att många som skaffar hund inte kan hantera sin hund. Det var tidigare populärt med små hundar, nu verkar trenden ha vänt och fler och fler skaffar sig stora hundar som Rottweiler, Dobberman, Dogo Argentino, Pittbullterier och flera andra kamphundar. Jag som alltid haft hund av mellanstorlek, kan tycka att det ibland är obehagligt att möta en hund av ovanstående raser. Nu är det ju inte alla hundar bland dessa raser som är argsinta, man skall inte dra alla över en kam. Men jag tror jag är mer observant när jag ser en hund av någon ovanstående ras.
Jag hoppas ägaren får sitt straff och tyvärr, att hunden avlivas. Tror i många fall att det är ägarens fel att sånt här inträffar.
Monica GH´s Blogg 