Började nya året med ett dopp i havet, ska man vinterbada så ska man. Fast nu börjar de bli kallt, främst känns det på smalbenen (brist på fett där). Men belöning hemma med god frukost vid sprakande brasa som värmer är inte fel. Sen besök hos ett av mina barnbarn, fika ute vid lekplatsen satt inte fel. Tog en härlig promenad längs strandängarna med hundarna också. Det var rätt skönt ute faktiskt. Restmat till kvälls.
Den andra januari fick jag besök av en väninna som har köpt två valpar av mig. Hon hade med sig en av dem, en kille. Oj vad de lekte och sprang runt i trädgården. Gjorde ett besök till yngsta barnbarnet 3 veckor gammal.
Den tredje januari inbjud till härlig promenad också. Molnen var vackra och en front sträckte sig ut mot havet, en sidan moln och andra sidan sol. Efter promenaden tog jag bilen 900meter till havet och doppade mig. Simmade en liten liten bit. Det var kallt. Men jag gjorde det, badade. Hade jag aldrig trott jag skulle klara. Hade någon sagt det för ett år sen, eller i somras hade jag sagt: ni är inte kloka. Det måste vara +20 gr.
Nu är det ett nytt år, förra året präglades av Corona hela året med restriktioner om vad man skulle göra, vad man inte skulle göra. Det var tuffa tag, men vill man leva, vill man bli av med Coronan är det inget att be för. Man måste själv se till att sköta sig både för sin egen och även för andras skull.
Nyårsfest var det inte tal om, nej man firade i lugn och ro när nya året kom. Faktiskt tror jag många som gojrde det, dvs firade in nyåret på Tu man hand uppskattade det. Det här året har nog förändrat en hel del. Vi reser inte utomlands – fast en del höjdare inom politiken åkte både till fjällen och Kanarieöarna. Vad säger det om deras trovärdighet, när de avråder, nästan förbjuder svenska folket göra resor, Tja säg det ni?!
Vi firade på Tu man hand. En fantastiskt god Meny för kvällen och med mycket god dryck till det. Vi njöt och hade det väldigt bra. Värre var det våra hundar, främst den äldsta Stella. Hon är rädd för smällare och raketer, har blivit bättre med åren. Men i år blev hon rädd, som troligen hon inte är ensam om. Det är många hundar, men även andra djur, tama som vilda, som mår illa. Hundar som springer iväg av rädsla, Fåglar som skräms till döds. Jag vill nog se ett stopp på detta.
December månad gick fort, lagom till Lucia kom yngsta barnbarnet, en flicka. Vädret var okey och vi badade till Lucia, 21 december och sedan till julafton. Vi hade gjort en lagom härligt stor jullunch till oss och hade julklappsdelning och mys tillsammans med dotter o hennes familj. Den lilla hon sov sig igenom julafton. Märkte inte jultomten som kom och lämnade en påse julklappar vid dörren – corona gjorde att han kom inte in. Därefter åkte vi hem och hade en skön julaftonskväll. Vi har alla haft karantän i stort sett ett bra tag och kunde därav träffas lite.
Vi gillade Julkalendern Mirakel i år. Varje morgon tog vi vår frukost vid TV, kunde inte missa den. Vädret började bli slaskigt o grått. Hundarna fick ta en dusch var gång de varit på promenad, de var lindrigt sagt grusiga små troll. Speciellt den dagen vi gick över strandängarna, vill till att ha bra skor på sig. Tre svanar simmade längst in i viken. På den lilla halvön som sticker ut stod många vita fåglar. Svanar… nej de brukar inte stå så. Tog en bild och zoomade upp, det var hägrar, säkert över 20 stycken stod som på parad.
Juldagen var strålande sol, vi borde badat, men hann inte. Lite snö kom men blev snabbt slask. Såg på promenaden en dovhjort hoppa över gärdesgården. Senare tog vi sen lunch ute på altanen just innan solen gick ner. Avslutade dagen med ett parti 500.
Fick idag ett samtal från en före detta kollega, hon är över 90 år. Väldigt ensam sedan mannen dog. Hon bor på tredje våning, med typ en brant trappa upp från andra våning. Bor fint med stor balkong. Men vadå, hon kan inte gå ner för den trappan. Om, när eventuella läkarbesök etc måste en gå bakom och en framför henne för den smala brant trappan. När jag träffade henne sent i somras, hade hon inte varit ute sedan i mars. Fatta det, en fin stark kvinna, litterärt kunnig, energisk,enormt allmänbildad. Hon kan inte komma ut.
Balkongen blev ofta för varm i somras då den ligger i söderläge. Som tur var har hon numera hemtjänst som hjälper henne. Hon ringde och tackade för julkortet hon fick av mig. Jag blev så glad när hon ringde. Saknar henne. Men hon orkar inte med besök, hon är trött, börjat höra dåligt.
Men vi fick ett jättefint samtal, jag fick henne lova ringa om hon behöver hjälp med något. Tänk vad ett samtal betyder mycket. Hon ringer, när hon orkar prata. Hon som är verbal och älskar sitta prata. Blev glad, me vemodig. Hur många ensamma har vi nu i dessa tider? Hur många sitter ensamma, kan inte gå ut, barnen bor långt därifrån.
Det visar hur mycket ett samtal betyder och kanske ännu mer nu i jultider och vi är drabbade av en Pandomi, vi kan inte besöka eller få besök av barn, släkt och vänner. Så tänk på det, slå en signal !
Blev ett rejält dopp på dopparedagen. Vad vore en julafton utan ett dopp i havet? Ja, det tog vi reda på. På förmiddagen till frukost tog vi den obligatoriska koppen med riktig varm cacao och smörgås, sedan åkte vi de 900 meterna till havet och tog ett dopp. Därefter hem och sätta sig vid brasan en stund innan det var dags för jullunchen.
Så jag kan rekommendera dopp i havet på Dopparedagen, lite kallt men …..
Det har kommit ny information IGEN om hur vi skall göra nu i Corona tider. Antalet sjuka och avlidna stiger. Vi skall hålla oss hemma från Köpcentrum, inte gå på Gym, jobba hemifrån, studera hemifrån, inte träffa mer än max 8 personer, undvika trängsel, helst inte åka kommunalt, munskydd eller inte? osv osv.
För mig är detta inget problem. Det fungerar bra. Jag har inte handlat i våra stora butiker sedan i februari. jag jobbar inte, är ju pensionär. Maken jobbar, han studerar även hemifrån. Barnbarnen (de två jag träffar) tvättar sig, kramas inte varken med oss eller med kompisar. Utelivet ligger lite på is.
Man börjar bli trött på allt information om vad man inte skall göra, att folk inte följer instruktioner och lyssnar på information. Nu kommer min reaktion! Jag förstår inte, på TV kan man se när de gör inspelningar från gator och torg, där är mycket folk, de trängs, de går ut och äter, handlar, utan munskydd. Ungdomarna kommer gärna i flock. VARFÖR? Varför följs inte dessa uppmaningar? Varför inte ta på ett munskydd? Även om de inte sagt vi måste ha munskydd, kan man väl ta på sig ett på eget initiativ!
Det är ju så självklart att man gör det som de uppmanar oss till. Vi vill väl inte bli sjuka, vill inte dö, vi vill väl inte smitta våra föräldrar, släkt och vänner, inte vill man smitta någon. Helt krasst, det skulle inte behövts så mycket regler och uppmaningar OM folk tänkte efter själva. Det är solklart man aktar sig för att bli smittad, lika självklart man inte utsätter någon för smitta.
Det är jobbigt för oss alla, men när situationen är som den är, då ställer man upp och gör det man behöver för att rädda sig själv och andra.
Nu har det gått mer än fyra och ett halvt år sedan jag stelopererade min tumme. Den läkte bra, med tiden kunde jag nå lillfingret med tummen, med viss möda. Jag har inte haft ont en enda gång! Härlig känsla när man slipper ständig värk.
Det enda bestående menet är, att jag har svårt stänga dragkedjor, ta mindre saker med handen samt att utföra vissa grepp när tummen är stel. Dessutom kan man inte hålla gaffeln på rätt sätt när man äter. Man vinklar/vrider armen lite mycket uppåt/utåt och framåt med armbågen. Vilket kanske stör grannen som sitter till vänster om mig. Om inte, så ser det lite knas ut. Men det får jag ta, hellre det än att ständigt ha ont.
Så vaknade barnen i tid för Julkalendern, som i år är riktigt spännande. Men jag hade en överraskning till dem innan de gick upp. Visa bilden på deras lillasyster som kom i går kväll. Åh så glada de blev! Åh Ester, utbrast Luna med ett stort leende och Vincent visade tummen upp.
Så blev det julkalender och frukost och en skön avslappnande eftermiddag tills de blev hämtade på kvällen. Dagen efter kom föräldrarna ut med lilla knytet så vi fick träffa henne och det var bara glädje och lycka att få hålla det nyfödda barnbarnet i famnen
Det blev ett dopp till före jul på Luciadagen. 13 decenmber 2020, första året jag badat senare än september. Trodde nog inte jag skulle klara av det, SÅ kallt har jag aldrig badat förr. Barnbarnen Luna och Vincent var med ner till Bryggan när Jan och jag hoppade i. Med oss var en väninna också. Hennes man och hund stod och godkände : BADAT !
Det VAR kallt i vattnet, isade lite i fötterna. Men vi genomförde det, med några simtag ut dessutom. Jan till och med dök ner i vattnet.
Jag är spontan och har massa intressen. Mycket av det kan du läsa om i min blogg, Det handlar om min vardag, om annorlunda saker jag upplever, det handlar om familjen och vår hund. Men det händer också att jag kommenterar sånt som hänt och berör. Så var beredd på det mesta. Jag älskar livet och allt vad det innebär!
Monica GH´s Blogg 